Bakom mina solglasögon

Bild från flightsaustralia.com.au

Idag är det packning som gäller. Varje år till Sams födelsedag (som inträffar i veckan) försöker vi komma bort. Imorgon bitti åker vi på familjesemester till Gold Coast. Där bor vi på familjevänligt resort och dagarna kommer förhoppningsvis tillbringas i/runt någon av poolerna och på stranden. En dag ska vi även hinna med att besöka Sea World, vilket Emmy självklart är eld och lågor över. Sam och jag har ju en speciell relation till Guldkusten eftersom det var där vi träffades under universitetstiden för 12 år sedan. Mycket har hänt där sedan dess. Där det då fortfarande fanns "orörda sumpmarker" står nu än fler hotell, bostadshus, skolor, shoppingcenters, etc.. Ser verkligen framemot att få komma iväg på efterlängtad resortsemester, något vi som familj faktiskt aldrig varit iväg på. Medan många i vår omgivning i Sverige årligen åkt på skidsemestrar till fjällen och Alperna samt sköna all-inclusive-resor till Thailand, Kanarieöarna och Grekland har vi sedan barnen föddes fått prioritera att åka och hälsa på Sams familj här i Australien vartannat år. Något som varit ljuvligt i sig men det finns något väldigt lockande i att ta in på hotell och låta barnen plaska runt i barnvänliga pooler. 6 dagar blir vi borta.  6 dagar utan måsten och vardagsbestyr. Heaven.
Det är fantastiskt vad färger kan tillföra. Idag har jag spatserat omkring i en blockfärgad ljusgrå och knallgul kappa (australiska märket Kinki Gerlinki) och - oj! - så mycket blickar och komplimanger jag fått. I en affär jag var inne i kom inte mindre än tre tjejer fram till mig för att beundra kappan. Väldigt kul var det men måste erkänna jag blev aningen ställd när de frågade mig var jag köpt kappan. Faktum var ju att den spontaninhandlats från en second hand-butik för $20 (SEK 140) ...

Än inget visum i sikte. Härom veckan träffade jag en av mina australiska tjejkompisar som är gift med en brittisk man. Får erkänna jag blev aningen nedstämd då hon berättade han fick vänta i över ett år(!) på sitt visum. Måtte det inte ta ett år för mig! Det positiva är dock att eftersom jag än inte har visum och jobb, har jag en massa ledig tid att tillbringa med mina barn och min älskade syster med familj som anländer om drygt en månad. Resplanen börjar ta form och som man säger här "I simply cannot wait!"

Nu har det gått flera veckor sedan jag nämnde våra "kära" silleslarver. Nåväl, vi må ha tappat ett gäng larver under resans gång men nu finns där i lådan ca. 20st silkeskokonger. Larverna har alltså förvandlats till puppor och spinner för fullt. "Vad händer sedan?" frågade jag min silkeslarvsexpert till svägerska. "Jo, sedan blir de till fjärilar som parar sig, lägger ägg för att sedan dö. När äggen sedan kläcks börjar hela processen om igen." Skulle inte tro det! En livscykel räckte gott och väl för familjen Austin.


Bild från simplysunglasses.com


Min födelsedag och julafton närmar sig med stormsteg. Högst upp på årets önskelista står ett par RayBan Aviators! Har velat ha ett par sedan flera år tillbaka och nu har vill-ha-begäret nått sitt klimax. "Käre Tomten! Jag lovar att nästa år vara en än bättre mamma/fru/syster/dotter/vän..."

I tisdags inföll hästloppet som får hela Australien att stanna - Melbourne Cup! I delstaten Victoria är dagen t.o.m en helgdag. Folk klär upp sig till tänderna. Kvinnor sätter på sig tjusiga klänningar med matchande huvudbonader och männen kör kostym och slips. Barer, restauranger och caféer utsmyckas och det skålas i Pimm's och bubbel. Jag finner det rätt intressant att ett hästlopp utgör en av Australiens mest inrotade traditioner. Kanske är det så att en relativt ung nation som Australien naturligt skapat högtidsdagar/traditioner kring det som befolkningen här naturligt tycks uppskatta. Sam, som dock inte är särskilt intresserad av vare sig hästar eller gambling, bestämde sig ändå för att satsa på en av hästarna i årets lopp (valde en häst som hade ett schysst namn och en bra bakgrundshistoria). Hästen kom tvåa och vi håvade in $250 (närmare SEK 1750). Melbourne Cup kanske inte är en sån dum tradition ändå. Nästa år kränger jag nog på mig festblåsan och pyntar huvudet med blomster och fjädrar.

Jag slutar aldrig fascineras över barns lek. Häromdagen höll jag på att bokstavligen kliva på William och alla de bilar han pedantiskt höll på att rada upp mitt i trappan. Vad hände med "brum-brum-krasch-bom"? Misstänker den ständigt igenkorkade Sydney-biltrafiken börjar sätta sina spår.

Veckans "Vi-månar-inte-om-varumärket-utan-vill-bara-snabbt-kränga"-pris går till systrarna Kardashian och deras jeanskollektion. Jag tycker det ser ut som en tvättäkta amatör har Photoshop-croppat systrarna och den anlitade byrån verkar inte ha säkerställt bildkvalitet/upplösning eller bett om ett slutkorr eftersom helsidesannonsen i Grazia (en av Australiens största magasin) är alldeles pixlig. Eller är det månne så det ska vara? En bakomliggande tanke om att det ska se "enkelt och billigt ut"? Ouch! 

Bilden vägrade envist att stanna i stående format ...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min mamma

Idag saknar jag min mamma extra mycket.

Stenig botten

20 dagar sedan sist jag gjorde ett inlägg. 20 dagar. Nästan 3 veckor. Vad har jag egentligen haft för mig?

Det finns ett uttryck på engelska "hit rock bottom" vilket betyder att man tung i sinnet rejält slår i den steniga botten. Det gjorde jag för ett par veckor sedan. Allt blev ganska så svart, trots att solen sken från en klarblå himmel. Jag drabbades bl.a. av stark Sverige-längtan och kom innerligt att sakna allt det vi hade, allt det vi lämnat bakom oss, allt det vi inte längre har. Mitt rationella jag vet att det är grymt självdestruktivt att fastna i bakåtsträvande tankesnurror, men det är ju tyvärr inte alltid det rationella jaget segrar.

Jobbet jag sökte hos "stora internationella varumärket" blev inte mitt då de valde att internrekrytera istället. Visst blev jag aningen besviken (såg ju sååå framemot att möta upp familj och vänner på mina inköpsresor till Italien..) men samtidigt blev jag aningen lättad. Eftersom jag än inte har mitt visum får jag de facto inte börja jobba här i Australien. Det skulle ju vara så ledsamt och frusterande om jag blev erbjuden ett toppjobb som jag sedan fick tacka nej till pga att jag inte har arbetstillstånd. Kom igen nu, Australiens immigrationsavdelning! Rappa på!

Sverige i mitt hjärta. Jag blir sådär löjligt, patetiskt stolt varje gång jag ser någonting svenskt fladdra förbi i internationell media. Härom veckan var det Elin Kling aka The Super-blogger som var omskriven i tidningen Grazia. Duktig, kreativ och ambitiös tjej.

Apropå tidningar så har jag hittat ett alldeles underbart magasin här i Australien - Frankie http://www.frankie.com.au/ Underbar grafik. Ljuvlig inspiration. Hoppas detta magasin överlever den "tidningsdöd" som härjar. Min andra favorittidning The Week gjorde det dessvärre inte. Detta meddelande nådde oss prenumeranter härom veckan: "Unfortunately, The Week has ceased publication of its Australian Edition and Administrators have been appointed to its publisher. ... Subscribers will receive no further issues of The Week." Må den vila i frid.




Bild från www.enopizzeria.com.au

Har varit ute på 2st tjejkvällar de senaste veckorna. Tänkte det kunde hjälpa mig att klättra upp från mörka stenbotten. Den ena kvällen mötte jag upp tre stycken tjejer på en italiensk gourmetpizza-restaurang. Det uppdagades dock rätt snabbt att stället inte hade valts pga av de goda pizzorna utan pga ställets cocktails. Ojojoj.. Det klunkades cosmopolitans och martinis som om det vore vatten. Jag höll igen något mot slutet av kvällen (det var ju trots allt mitt i veckan) medan övriga tryckte på gasen ända in i mål. Vuxenvarning på mig.
Den andra kvällen blev aningen mer stillsam. Mötte upp en av mina nyfunna kompisar (blivande fru till en av våra goda vänner) på en grymt bra japansk restaurang. Restaurangen är omtalad då deras mat är fantastisk. Dessutom är den BYO - bring-your-own - så jag kunde köpa med mig en riktigt bra flaska vin från närmaste bottle shop. Denna flaska hade vi aldrig unnat oss om den kom med restaurangpåslag. BYO är ju ett fantastiskt koncept. Dock ryktas det om att det så sakteliga är på väg att ebba ut.

Sams pappa bor i regionen Southern Highlands, ca 2 timmars bilresa söderut från oss. Här sjunker temperaturen med närmare 10 grader jämfört med centrala Sydney och här sätter byborna på sig RM Williams-boots istället för flip-flops. Kossor står idisslande på gröna kullar. Hästar betar i väl tilltagna hagar. Rovfåglar svävar högt ovanför trädtopparna. Här får vi riktig avkoppling och barnen fullkomligt älskar att få vara där på landet, mitt bland djuren. Emmy och William tjivas om vem som ska mata hönsen mest och vem som ska rida på hästen Harry först. Ljud, ljus och dofter där på Sams pappas gård påminner mig om mina barndoms somrar som tillbringades på Åland. Men istället för skogsmöss ser jag possums. Istället för ekar ser jag gum trees. Istället för får ser jag alpackas.

Självklart har vi även hunnit med en del strandhäng. Barnen börjar bli riktigt vattenvana och orädda vilket är fantastiskt att se men samtidigt gäller det att finna en bra balans där. Vågorna och strömmarna kan vara extremt starka här och det gäller att ha respekt. Stränderna blir alltmer välbesökta ju mer våren övergår i sommar. Undrar just hur fulla de kommer vara när turistsäsongen kickar igång på allvar. Har dock en känsla att turisterna föredrar Bondi och Manly framför vårt kära Balmoral. 

Sand mellan tårna

Klimatet är nog trots allt huvudskälet till att vi flyttade hit. Sedan en vecka tillbaka har vi rejäl sommarvärme här i Sydney. Idag visade termometern på 33 grader. Flera dagar denna vecka har tillbringats på närliggande Balmoral beach som är en perfekt strand för barn. Eftersom detta är en skyddad hamnstrand finns här inga höga vågor á la Bondi och Manly beach. Jag och barnen har badat en massa. Vattentemperaturen taktar runt 18 grader, vilket med svenska mått mätt är badbart medan australiensarna knappt doppar tårna. "The water is absolutely freeeeezing", var det flera som tjöt vid vattenbrynet idag. Jag bara log.

Förra helgen tillbringade vi hos svärmor uppe i Killcare. Denna gång slapp vi uppleva klaustrofobi. Eftersom vädret var strålande fick vi istället njuta av strandliv. Killcare beach är aningen mer "surfig" och ena dagen var vågorna så pass skummande höga att jag inte ens gick i.

Idag har jag och William fått kvalitetstid tillsammans medan Emmy tjoat omkring på dagis. Vilket privilegium det är trots allt att under dessa månader (i väntan på jobb och visum) ha möjlighet att utforska dagarna tillsammans med mina barn. Visst finns där dagar då jag upplever en enorm frustration och irritation över min livssituation och finner det väldigt utmanande att sysselsätta Emmy och William. Dessa dagar börjar dock bli allt färre. Istället börjar jag alltmer ge mig hän och njuter av att få vara med mina barn. Mitt bankkonto må vara aningen sinande men min minnesbank fylls dagligdags på till bredden.

I veckan träffade jag ytterligare en rekryterare. Jag ser varje möte som bra erfarenhet men hyser ingen större tilltro till att mina möten med dessa konsulter i slutändan leder till ett jobb. De två "riktiga" jobbintervjuer jag varit på har jag sökt och tagit mig till på egen hand. Men det gäller trots allt att öppna så många dörrar som möjligt. Nästa vecka bör jag veta om jag tagit mig vidare till intervjurunda två hos det världsledande företaget jag träffade härom veckan. Håll er tummar.

Sydney Opera House är ju en av världens mest ikoniska byggnader. Dess (danska) arkitektur och vita (svenska) kakelplattor tillhör världens mest fotograferade. Sydney Opera House erbjuder även konserter, teateruppsättningar och diverse andra mångfacetterade kulturella events. Sams moster hade kommit över 2st biljetter till en av de föreställningar som går där nu - pjäsen Australia Day - och bjöd med mig. Jag blev så glad. Föreställningen var riktigt underhållande, tänkvärd och igenkänningsfaktorn hög. En bonus var att kunna ta ett glas bubbel i pausen och njuta av storslagen utsikt mot Sydney Harbour Bridge. http://www.sydneyoperahouse.com/whatson/australia_day.aspx

Skandinavisk design står högt i kurs här i Australien. Det stilrena och avskalade utgör en välkommen kontrast till plastiga flip-flop-tofflor, hajtandshalsband och överdimensionerade TV-fåtöljer i burgundifärgat konstskinn. Högst rankas allt danskt men även svensk design står högt i kurs här. Ofta ser jag svenska varumärken fladdra förbi när jag bläddrar i mode- och inredningsmagasin - Acne, Whyred, Snö, UrbanEars... I närområdet här finns butiken Nordic Fusion http://nordicfusion.com.au/ som säljer skandinavisk inredning och mode. Anledningen till att jag titt som tätt beger mig dit är dock inte för att köpa en Marimekko-ljuslykta utan för att köpa på mig svenska gotter såsom Turkisk Pepar, Bilar och flädersaft.

Jag fullkomligt älskar Skype (tack Zennström)! Imorse kunde jag skajpa med mina fina, vinfryntliga vänner som hade middag därhemma i Stockholm. De skålade i vin (kl.23 svensk tid) medan jag skålade i vatten (kl.7 Aussie tid). Måste erkänna jag hellre varit där i egen hög person men Skype är ett grymt bra alternativ!

Stort sett varje vecka skajpar Emmy och William med mormor och morfar i Sverige och jag med min syster och hennes lille son - min systerson. Han föddes ju i juni när vi var på besök och sedan första gången jag höll honom i mina armar har han inrutat en stor bit av mitt hjärta. Det är så fantastiskt att kunna följa hans utveckling även så här från andra sidan jorden. Under våra första stapplande Skype-sessioner låg han mest som ett litet lealöst knyte i mammas famn men nu sitter han upp i mammas knä och tittar storögt och frågande på moster som babblar där på skärmen. Nu återstår endast 2.5 månader tills att jag får hålla honom i mina armar igen. Längtar.

En promenad i minnenas trädgård

Jag har förstått att flera av er haft svårt att sova om nätterna då ni legat och funderat kring familjen Austins silkeslarver. Hur går det egentligen för dem?! Måste tyvärr låta meddela att det inte gått så värst bra. Trots att vi matade dem med färska mulberry-blad varje dag (silkeslarver är ju väldigt kräsna kryp som endast äter mulberry-blad) så dog de en efter en. Otacksamt! En dag kom svägerskan på besök och konstaterade i förbigående att vi minsann matade de stackars larverna med fel blad - våra blad var inte alls av sorten mulberry. Aj, aj... Så kan det gå när man inte är van vid den australiska botaniken. Svägerskan förbarmade sig över oss och lät oss få ca 40st av hennes förstklassiga, välgödda larver samt visade oss vägen till ett prunkande mulberry-träd, så nu är vi åter på banan. Personligen förstår jag inte grejen (och det gör inte killarna i huset heller) men Emmy har fallit som en fura för de små gråvita larverna.

Jobbjakten fortlöper. Nu i veckan har jag varit på en intervju för en inköparroll som lät väldigt intressant. Eftersom det handlar om ett av världens mest kända och prestigefyllda varumärken är konkurrensen stenhård. Inom ett par veckor får jag veta om jag går vidare till intervju #2. Just nu är jag väldigt glad att bli kallad till intervju, trots att visumet inte är klart. Tyder på att jag trots allt har en intressant profil och ett schysst CV (som jag fått experthjälp med att fila till). Nästa vecka träffar jag ytterligare en rekryterare. Jag börjar jag bli riktigt bra på att prata om mig själv..

Bild från thesuperficial.com

Sitter här med nya numret av australiska Vogue framför mig. Tidningen domineras som vanligt av trådsmala anorektiska unga kvinnor som alla ser ut att leva på kokosvatten och gurka. Börjar inte detta kännas lite förlegat, lite igår, lite 90-tal? När ska världens ledande modemagasin börja domineras av kvinnor med stolta kurvor? I mitt nästa liv vill i alla fall jag se ut som Christina Hendricks (från Mad Men). Kvinnlighet när den är som vackrast. Vavavoom-faktor till max!

Flytten hit har medfört en själslig resa. Det är som att jag gör upp med mig själv, rannsakar mitt inre och den livsresa jag gjort hittills. Man skulle kunna säga att jag gör ett bokslut. Dofter har ju den fantastiska förmågan att framkalla minnen - personer, situationer, platser... Kouros från YSL - första dejten. Eternity från Calvin Klein - gymnasietiden. Flowerbomb frånViktor & Rolf - bröllopsdagen. Be Delicious från DKNY - älskade syster. Adventure från GANT - pappa. Light Blue från D&G - en fin vän. Detsamma gäller musik! Häromdagen stod jag i köket och lagade middag när tårar helt plötsligt trillade nerför kinderna. På radion spelades en Dire Straits-låt som jag hört många gånger i familjehemmet och jag kände en enorm hemlängtan. En annan dag hörde jag Tocas Miracle och då blev jag istället glad och fick flashbacks till svettiga danssessioner på Guldkusten.

Jag är ju lite av en retail-nörd - både privat och i yrkeslivet. Min retail-antenn är liksom ständigt påkopplad. Australiens motsvarighet till ICA är Woolworths. Deras marknadsavdelning tyckte säkert de kom på något riktigt bra när de snickrade ihop kampanjkonceptet "Sticky Specials". I butiken fick jag/Kunden hämta ett ark med klistermärken som visade vilka produkter som fanns till kampanjpris. Jag/Kunden skulle sedan själv klistra dessa märken över streckkoden på motsvarande produkt. Hade Woolworths marknadsavdelning vägt in följande faktorer:
1) Uppskattar kunden mer jobb när hon småstressad äntrar butiken?
2) Är det lätt för kunden att veta att hon klistrar lappen på rätt produkt?
3) Upplever hon att det är mödan värt?
4) Är detta överhuvudtaget ett bra kampanjupplägg?
Flipp eller flopp? Jag säger flopp. Ska bli intressant att se om kampanjen kommer i repris.

Nu till helgen ska vi åka och hälsa på svärmor som bor i Killcare - en liten pittoresk kustby några mil norröver. Där är det gångavstånd till en fin strand med tillhörande surf club. Goda förutsättningar för skönt strandhäng med andra ord. Problemet är bara att oftast när vi är där visar sig vädret från sin sämsta sida. Istället för soligt strandhäng blir det klaustrofobiskt inomhushäng med barn som konstant frågar "vad kan vi göra nu?" Huset är inte stort, där finns inte mycket leksaker och ingen studsmatta. Jag tillber vädergudarna.

Allra käraste syster

Idag saknar jag dig extra mycket.

Bara 3 månader kvar ...

Road trip, sky safari och Mamma Scan

För tillfället känns det som jag är inne i en period där dagarna liksom flyter in i varandra. Den ena dagen blir den andra lik. Men helgen som var blev faktiskt rätt olik. Sam och jag spenderade över 12 timmar i bilen och körde Kangaloon - Port Macquarie tur-och-retur. Anledningen till denna dryga bilresa var ett 40-årskalas. Födelsedagsbarnet är en universitetskompis till Sam och eftersom denne vän gjorde resan till Sverige för att närvara vid vårt bröllop för 5 år sedan ansåg vi det var läge att åka norrut för att fira hans fyra decennier.

Port Macquarie är en kuststad som kännetecknas av en avslappnad atmosfär - här ser man många orakade män i flip-floptofflor och urtvättade t-shirts. Sam och jag bodde på ett 4-stjärnigt hotell rätt nära stranden. Hotellet var rent och personalen trevlig men att beställa en flaska vin till rummet kl.22 på kvällen gick icke.

På söndagkvällen återförenades vi med Emmy och William som hade haft ett par fantastiska dagar med farfar och Aunty J. Som förälder känner jag emellanåt en stark längtan efter att få komma bort från min föräldraroll en stund - att bara få vara jag och att få vara på tu man hand tillsammans med min man. När det väl inträffar får jag ny energi. Samtidigt tror jag även det är bra för Emmy och William att få vara ifrån mig och Sam emellanåt. Det märks hur roligt de har det hos sina mor- och farföräldrar.

Det må vara betydligt högre medeltemperatur i Sydney jämfört med Stockholm men inomhus om kvällarna är det riktigt obekvämt kylslaget. Husen här saknar ju isolering, tätning, flerglasfönster och bra värmekälla. Istället kör man med gasvärmare och/eller mobila element. Funkar sådär. Det som räddar en här under den kalla årstiden är gosiga tröjor och UGG-boots. Trodde nog aldrig jag skulle säga detta men jag fullkomligt älskar mina EMU-boots (100% Australian made)! Jag har i stort sett bott i dem sedan vi flyttade hit. Dock drar jag gränsen vid ytterdörren - grannarna kommer inte se mig hasa runt i snabbköpet iförd dessa. Förhoppningsvis.

Sedan år tillbaka är jag väldigt förtjust i australisk design och konst. Jag gissar att det som många först kommer att tänka på när de hör australisk konst är aboriginal "prick-prick" konst. Det är så mycket mer än det. I centrala delen av Sydney, nästintill Royal Botanic Gardens, ligger fantastiska Art Gallery of NSW http://www.artgallery.nsw.gov.au/. Detta museum öppnade mina ögon för några år sedan och visade mig att australisk konst sträcker sig betydligt längre än till prickarna. Dock är det ju ljuvligt när Emmy kommer hem från dagis med ett tvättäkta prick-alster.

På visum- och jobbfronten intet nytt. Jag hade ett möte med en rekryterare förra veckan och hon kom med både glada och mindre glada tillrop. På den mindre glada sidan framkom att med den expertis/nisch jag har kan det vara knepigt för mig att hitta ett jobb här i Sydney bl.a. för att många stora retail-företag befinner sig i Melbourne. Eftersom jag inte riktigt är mitt starka jag för tillfället dras jag lätt ner av minsta negativa besked. Jag var nedslagen flera dagar efter mötet men idag ringde de från ett annat jobb jag sökt så "sträck på ryggen och upp i sadeln igen".

Sam växte upp nästintill en av världens bästa djurparker - Sydney Taronga Zoo. Familjehemmet gränsade i stort sett till lejonkulan. Detta har medfört att han har ett särskilt förhållande till denna storslagna djurpark och vi är sedan flytten hit zoo-medlemmar vilket medför att vi har fritt inträde plus ett antal andra förmånder under årets alla dagar. Ifall vi har en söndag med ingenting särskilt på agendan packar vi picnic-väskan och beger oss till Taronga Zoo. En av förmånderna är fri färd med linbanan. Tarongas sky-safari går inte riktigt att jämföra med Skansens bergbana. Denna svävar högt ovanför elefanter, giraffer och kängurur med Sydneys stadsbild som storslagen kuliss. Det mest fantastiska med hela zoo-upplevelsen är att jag och Sam har minst lika kul som Emmy och William. Jag kan lätt åka dit flera gånger i månaden. Love it.

Häromkvällen fick Emmy välja middag och det blev köttbullar. Hemma i Sverige öppnade jag snabbt och smidigt ett paket Mamma Scans. Det funkar inte riktigt så här. Här är det tillbaka till ursprunget - gegga, gegga, rulla, rulla. Emmy hade så kul. Rätt gott blev det också. Dock blev bullarna ganska kompakta - någon som vet vad detta beror på? Kanske stektes de för länge?

Going up, up, up ...

Vi hade ett synnerligen späckat schema i helgen. På lördagmorgonen vaknade vi kl.5:30 av att Emmy stod vid sängkanten och meddelade att det var dags att gå upp och sjunga för William. Lillebror fyllde ju 2 år och blev ordentligt uppvaktad med skönsång, frukost på sängen, ballong och presenter (Duplo, bilbana, PlayDough-lera och djurfigurer). Sedan var det hög tid för Emmy att dra på sig tights och linne och bege sig till sitt livs första danslektion - benämnd Mini Groovers. Sam och William fick äran att följa med och titta medan jag stannade hemma för att förbereda eftermiddagens födelsedagsfika. Det var en uppspelt liten dansös som kom hem ett par timmar senare. Glädjestrålande visade hon ett par av de moves hon lärt sig och Sam berättade det varit en fullträff. Emmy hade hamnat rätt.

Födelsedagsfirandet fortsatte i dagarna två och kulminerade i en förverkligad dröm. William (samt resten av familjen) fick ett akvarium med livs levande fiskar i: 2st svarta guppies + 3st skimrande guldfiskar. Total lycka.

I Sverige är ju födelsedagstårtan oftast en god gräddtårta garnerad med frukter och/eller bär. I Australien är födelsedagstårtan mer eller mindre ett estetiskt konstverk formgivet utifrån födelsedagsbarnets intresse/personlighet. Istället för att ta seden dit jag kommer bestämde jag mig för att när det gäller barnens tårtor anamma den australiska traditionen. Sagt och gjort. Emmy fick en Pippi-tårta samt en nummer-4-tårta på sin födelsedag och William fick en brandbils-tårta på sin. Det är faktiskt rätt skoj att göra dessa tårtor (möjligen bor det en liten konditor inom mig) men det är sjukt tidskrävande. En hel kväll lade jag på konstverket. Men det var mödan värt.

Igår var det dags för min första jobbintervju här i Sydney. Jag var riktigt laddad. Snopet insåg jag dock rätt omgående att detta var jobbet som såg perfekt ut på pappret men var långt därifrån i verkligheten. Kontoret var beläget i ett tvättäkta industriområde norr om Sydney. Receptionen (som jag anser är ett företags ansikte utåt) var belamrat med smutsiga lådor och gav ett ovälkomnande intryck. Personen som intervjuade mig (inköpschefen) var stressad, arrogant och smått otrevlig. Ju mer hon berättade om rollen desto mindre kände jag för den. Ju mer hon berättade om företaget desto mindre kände jag för att jobba där. Då detta handlade om en tjänst inom en lukrativ bransch - bling-bling och mode - kan jag bara gissa de fått in hundratals ansökningar till denna tjänst. Det var som de resonerade "vi behöver verkligen inte anstränga oss för att vare sig sälja in oss som företag eller sälja in tjänsten till dig, ty där står oss tusen åter". Onwards och upwards. På måndag har jag ett möte med en vass rekryterare.

Fick mig ett litet skratt idag i matbutiken. Bland allt fläskkött, lammkött och nötkött såg jag helt plötsligt en sektion - en hel sektion! - med Roo-kött. Jag kan alltså köpa mig ett stycke känguru i lokala butiken. Exotiskt.

Ett icke-noterbart steg för mänskligheten men ett gigantiskt skutt för mig! Idag var dagen då min bilkörning lossnade. Äntligen. Jag kände mig bekväm och avslappnad bakom ratten och helt inne i vänstertrafiken. Yes! Mitt mål har hela tiden varit att kunna hämta upp min älskade syster med familj från flygplatsen då de anländer i december utan att känna någon som helst oro för min bilkörning. Nu känns det som jag nästan redan är där. Bring on December!

Så var det det här med könsroller igen. Idag fastnade blicken på en annons för tvättmedel. Damen på bilden är mamma till inte mindre än 4st AFL(Aussie Football League)-spelare. Hon ser inte purung ut direkt vilket snabbt fick mig att anta att sönerna passerat småbarnsstadiet. Mycket riktigt. Sönerna har i stort sett alla passerat tonåren och den äldsta närmar sig 30. Aningen sorgligt att marknadsföra en produkt med hjälp av en mamma som fortfarande tvättar sina vuxna söners kläder.

Paradisfåglar

Jag börjar så smått skönja ett mönster. Veckorna börjar i en mörk svacka för att sedan sakteliga ljusna och låta slutet av veckan bli betydligt bättre.

Denna vecka fick vi inga dagar på dagis till Emmy vilket medfört att hon varit hemma med mig och William hela veckan. Stackars henne. Stackars oss. Emmy är ju nu inne i "extremfrågefasen" då hon ställer sjuttiotusen frågor i tid och otid och ifrågasätter i stort sett allting. "Mamma, var kommer allting ifrån? Var kommer träden, blommorna, solen och beachen från? Hur då? Hur då?Varför? Varför? Varför?" Underbart med nyfikenhet men ibland blir det aningen för mycket och tålamodet tryter. Jag blir smått irriterad och fräser till. Sedan kommer dåliga samvetet krypande då jag ser ett par ledsna ögon. Min fina Emmy som växer så det knakar. Vill ju veta hur allt hänger ihop.

Häromdagen var vi hela familjen och träffade en person som Emmy aldrig träffat tidigare. När vi går därifrån säger personen ifråga "Bye, kids" till Emmy och William varav Emmy snabbt replikerar "Vaddå ´kids´? Jag heter faktiskt Emmy. Har du redan glömt det?" Så frank och rättfram kan man vara som barn. Det får man.

I tidigare inlägg har jag skrivit om glammiga cocktailkvällen i Operahuset. Lovade ju lägga upp foto ifall något sådant dök upp. Har nu hittat ett - aningen suddigt men man ser i alla fall mitt hår + rygg samt Sams håriga bringa och skrattande mun. Alltid något.

Även om jag än inte har visum plus arbetstillstånd har jag ändå inte kunnat låta bli att söka ett par lockande och intressanta jobb. Har deppat lite då jag räknat med att bli bortsållad direkt i processen eftersom man här redan vid ansökningstillfället måste informera om status för arbetstillstånd. Döm om min förvåning - och glädje - då jag idag blev uppringd av ett av företagen jag sökt hos. Intervju inbokad nästa vecka. Ser verkligen framemot det. Försöker att inte ha för höga förväntningar utan bara tänka på det som nyttig erfarenhet men - tjoho - vad sugen jag är på en riktig jobbutmaning. Bara denna ansökan gjorde mig eld-och-lågor. Förutom ansökningsbrev + CV skulle man även skicka med en sida med förslag på konceptutveckling för företaget ifråga. Jag gick verkligen igång på det och lät tankarna och inspirationen flöda. Under intervjun förväntas jag utveckla mina koncepttankar. Det ska jag verkligen göra - med glädje.

På lördag fyller William 2 år. Min lille kille. På väg att inte vara så liten längre. Mormor, morfar och moster med familj därhemma i Sverige har upptäckt hur omständligt (och dyrt) det är att skicka presenter hela vägen till Australien. Titt som tätt fastnar försändelserna i tullen här. Paket öppnas, kuvert sprättas upp, det tar tid och försändelser fördröjs med ett par veckor. Därför initierades en ny lösning denna gång. Mormor, morfar och moster med familj berättade för mamma Anna vad de önskade ge William i present och mamma Anna åkte sedan på inköpstur till Chatswood Chase http://www.chatswoodchaseshopping.com.au/home/. Jag känner en kille som kommer bli väldigt glad på lördag.

En dag tidigare i veckan satt jag och Emmy i soffan och filosoferade och läste böcker medan William middagssussade. Min blick vandrade upp mot taket och där såg jag helt plötsligt en stor spricka - en spricka jag inte sett tidigare. Senare på kvällen när Sam kommit hem från jobbet nämner jag sprickan för honom och han upptäcker då att det droppar vatten från den. Där är alltså en läcka i taket. Great. Vi ringer grannen ovanför för att informera om att de bör undersöka huruvida de har en vattenläcka eftersom det droppar nere hos oss. Fallet är nu under utredning. Eftersom vi hyr överlämnar vi med varm hand problemet till grannarna och vår hyresvärd(inna). Vi har redan nog med problem kopplat till vårt tidigare hus hemma i Sverige. Det räcker så. Tack.

Något som gör mig genuint glad är de blomdofter jag förnimmer och de växter jag ser varje dag jag går utanför dörren här. En av våra favoritblommor kallar jag och Emmy för "papegojblomman". Egentligen heter den Birds of Paradise (tror jag) men är inte en papegoja en paradisfågel, så säg?

Endast 3 dagar återstår på min "monster-diet"! Jag har under en månad - av medicinska skäl - varit på en "low-sugar, low-carbs, strictly non-dairy diet". Efter endast en vecka på dieten försvann alla de jobbiga symptom jag lidit av under närmare två års tid, jag har minskat midjemåttet med 2cm, höftmåttet med 4cm samt upptäckt en nya matvärld. Sötpotatispannkakor med hommus och avocado utgör en grymt god lunch. Ikväll åt vi en fantastiskt god kycklingsallad med quinoa och rostade valnötter. Men på måndag ser jag framemot att återigen få äta yoghurt till frukost. Börjar bli aningen trött på bönröra och ägg.

Börja om

När det stod klart att vi skulle flytta hit hade vi ca 3 månader på oss att avsluta våra liv i Sverige. Rätt omgående bestämde vi oss för att inte ta med oss vårt möblemang. Dels skulle det ha kostat alldeles för mycket, dels kändes det tokigt att frakta tunga möbler till andra sidan jorden. Istället flög vi totalt över 12st normalstora flyttlådor samt 4st fullproppade resväskor. Det var allt. Resten av våra saker såldes, slängdes eller skänktes bort. Aningen sorgligt var det men samtidigt befriande. Äntligen tvingades jag ta tag i de där dammiga lådorna som stått oöppnade sedan jag flyttade hemifrån i mitten av 90-talet.

Vi passade även på att göra oss av med saker vi samlat på oss genom åren men egentligen aldrig riktigt gillat. De saker som fick komma med oss hit var enbart saker vi genuint gillade - saker som betydde mycket för oss såsom bröllopsgåvor, konst och div arvegods. Jag blev även väldigt mån om att ta med mig saker med en stark svensk/skandinavisk känsla - en rulle Josef Frank-tapet, mormors gamla Berså-porslin, Efva Attling-glas, Ittala-karaff... Vi prioriterade även barnens saker. Självklart skulle Emmys plastiga kassaapparat få följa med samt Williams sjuttioelva gosedjur.



I och med att vi likviderat i stort sett hela vårt hushåll får vi här börja om på nytt. Än så länge hyr vi möblerat men så småningom kommer vi behöva köpa nya möbler och husgeråd. Detta kommer självklart bli kostsamt - anigen för kostsamt. Samtidigt känner vi även att det känns galet att hela tiden köpa nytt, nytt, nytt. Därför har jag på allvar fått upp ögonen för second-hand. Sakta men säkert börjar ett nytt hem ta form med "någonting nytt, någonting gammalt, någonting ärvt, någonting lånat, någonting fått". Förra veckan hittade jag en superfin spegel på en basar för endast 15:- och veckan dessförinnan hittade jag en vacker stengodsvas för under hundralappen.
***

Kirribilli markets

MmmmMarc Jacobs

Idag besökte jag och Sams moster en fantastiskt fin marknad här - Kirribilli markets. Där fanns en del nytt men mestadels vintage och second-hand. Inriktningen på dagens marknad var mode och det var väldigt nära jag köpte en superfin, knappt använd Marc Jacobs-topp för ett par hundralappar men hejdade mig i sista sekunden. Innan jag på riktigt säkrat min inkomst väger jag mina inköp noga. Vxenpoäng - katching! Men visst var toppen rätt fin? (Kanske ångrar mig liiiite...)

Efter ett par timmars utforskande av marknaden började magen kurra och vi bestämde oss för att luncha på Ripples som ligger nere vid vattnet, bredvid Luna Park, i stort sett under Sydney Harbour bridge och med utsikt mot Operahuset http://www.ripplesmilsonspoint.com.au/ Så himla trevligt. Vi delade på ett par utsökta smårätter och njöt av tillvaron. En riktigt bra dag som jag lyckligt kapslar in i minnet. Tack. Det behövdes.

Lunch-utsikt



Små, små steg

Den livspassage jag och Sam befinner oss i bedömer vi som den tuffaste vi upplevt under våra liv. Vi har inom loppet av ett halvår genomgått enormt många förändringar. Vissa förändringar var vi förberedda på. Andra har sköljt över oss liksom en tsunami. Turligt nog har det fört oss samman än mer, men det kunde lika gärna ha söndrat.

Idag fick jag bekräftat att min visum-ansökan är mottagen hos immigrationsdepartementet (oj, vilket långt ord...) Ansökan anses komplett vilket förhoppningsvis innebär att det inte dröjer alltför många månader tills att jag har mitt visum och genom det återfår min självständighet. Så länge jag inte har mitt visum får jag inte jobba (mao inte tjäna egna pengar), jag har inte rätt till sjukersättning (ligger hittills ute med läkarkostnader motsvarande 7000kr) och jag kan inte öppna eget bankkonto. Detta har påverkat mig enormt mycket psykiskt. Jag är ju personen som tjänat egna pengar sedan tonåren och har alltid högprisat min självständighet. Den dagen då mitt visum är klart ska det firas - rejält. Den dagen blir en stor dag i mitt liv. Idag har vi kommit ytterligare ett steg närmare den dagen.
***

Innan jag fick barn var jag lite av en bokmal. Jag slukade böcker av alla de slag. I dagsläget snittar jag väl sisådär en bok på två månader. Har blivit som min mamma - en som greppar boken vid läggdags för att sedan smärtsamt rycka till när den inom 5 minuter dunsar ner på näsan. Funderar på om det går att köpa något sorts nässkydd... Är i alla fall sugen på att köpa Linda Olssons senaste - någon som läst den och kan rekommendera?  Tar annars tacksamt emot andra boktips! Nuförtiden måste jag ju välja böcker med omsorg eftersom jag bara ser ut att ta mig igenom 6 böcker per år. Då vill det till att de levererar.
***

Vuxenvarning!! Har upptäckt att broccoli-stammen är en delikatess. Sams moster öppnade mina ögon för detta. Jag har alltid tidigare slängt bort den. Nu är det annat ljud i skällan. Nu skär jag bort kanterna på den och ångar den tillsammans med kronorna. Konsistensen och smaken påminner om hjärtat på kronärtskockan. Jag har dessutom blivit beroende av pink grapefruit. Yum! (Ni ser ju hur kul jag har det under min diet... Drygt en vecka kvar...)

 
***

Helgens vintips: Trots att jag är på denna strikta diet unnar jag mig ett glas vin då och då. Kan faktiskt inte föreställa mig en hel månad utan gott vin. Ikväll dricker jag ett riktigt bra vin som jag "ramlade" över i Woolworths Liquor-butik. Eighty Acres - Cabernet Shiraz Merlot - 2008 från Clare Valley. Finns den hemma på Bolis så köp!
***

Denna vecka har Emmy varit på nya dagiset två hela dagar. Sedan hon började där har hon blivit betydligt lugnare. Idag satt hon och ritade och övade bokstäver i ett par timmar. Roligast är att öva bokstäver på datorn. Full koncentration. Som alla föräldrar häpnas jag i stort sett varje dag över hur stor hon har blivit. Hon konverserar artigt med folk i matbutiken, hon har långa telefonsamtal med diverse familjemedlemmar, hon växlar mellan svenska och engelska utan problem, hon hjälper lillebror komma upp på studsmattan, hon ställer frågor, hon blir ledsen och berättar varför, hon idkar övertalning, hon lär sig skriva, hon lär sig cykla... Vilken glädje det är att få vara med på resan.
***

Sam är ute på kombinerad jobb- och skoj-kväll ikväll så jag regerar över huset, inkl fjärrkontrollen. Har fått låna Downton Abbey säsong 1 och 2 av min svägerska så jag vet exakt vad jag ska titta på.

Humör- och väderväxlingar

Grrr... Tisdagen var en riktigt uschig dag och en dag jag försöker radera ur minnet. Jag stötte på fler motgångar så bort, bort, bort. Istället hoppar vi till igår, onsdag.

Dagen rivstartade med ett svettigt träningspass kl.06.15. Sedan några månader tillbaka tränar jag med ett outdoor fitness gym. Jag kör minst en gång i veckan en s.k small group session där vi är max 6pers + instruktör. Grymt bra och riktigt roligt! Vi har lärt känna varandra och peppar varandra genom sessionerna. Under tisdagens träning sprang vi bl.a. upp och ner för trappor vilket inte är särskilt kul men det blir ändå det när man kör stenhårt tillsammans. Dessutom får man skön stärkande energi inför dagen. Något jag behövde för när jag kom hem möttes jag direkt av ett tokstökigt kök. Bara att kavla upp ärmarna ...

***
Något som jag gillar starkt här är det faktum att en stor del av den mat man köper i butiken är närproducerat. Australien är ju en stor kontinent med olika klimatzoner, något som underlättar odling av det mesta. Dessutom känner jag flertalet personer här som har eget frodigt grönsaksland och egna höns där ute på trädgårdstäppan. Sams moster har egna höns och vi har turen att emellanåt få en kartong av hennes färska ägg. Äggen smakar så mycket bättre och det är så charmigt att öppna äggkartongen och finna små fjädrar och fjun.

***
Idag hade jag glädjen att få långluncha med en av mina universitetsvänner som bor här i Sydney. Fina M är höggravid och bebben är beräknad denna vecka. Jag njöt verkligen av att få sitta där i ett par timmar och prata med en kompis. Det kändes som det var så länge sedan jag gjorde det. Har ju kämpat en del med min saknad efter vännerna därhemma och därför kändes det så fantastiskt att inse att jag nog har ett par goda vänner även här.

***
Dagen blev aningen historisk på så sätt att det var den varmaste vinterdagen i Sydney på 17 år. Termometern visade på 26 grader mitt på dagen. Det var kvalmigt och det talades om en annalkande åskstorm. Mycket riktigt. Under eftermiddagen ökade vindstyrkan markant, himlen blev svart och regnet fullkomligt hällde ner. Uppfriskande.
***
Ikväll har vi lyxen att ha svärmor här. Emmy och William sover sött så nu ska jag och Sam passa på att kila iväg till lokala biografen - en vacker biograf som jag fullkomligt älskar. Här känns det som tiden har stannat. http://www.orpheum.com.au/

Övning ger färdighet

Imorse hörde jag Emmy sitta och leka med sina Playmobil-gubbar. De konverserade med varandra - mest på svenska men även lite på engelska. Fick svårt att dölja mitt skratt när jag hör Emmy säga med ena gubben "Thank you, mate".
***

Jakten på mulberrybladen fortsätter. Vi blev ju med silkeslarvs-ägg förra veckan. Tre stycken ägg har redan kläckts och vi är dagligen ute på mulberrybladsjakt. Emmy följer med spänning de små larvernas utveckling. Jag gläds åt hennes entusiasm men gläds inte lika mycket av att ha småkryp inomhus. Även om de bor i en förseglad skokartong.
***

Passerade en halvskruttig skoaffär uppe på stora gatan här idag som basunerade ut budskapet "SALE SHOES ALL $149". Hur tänkte man där? Trodde man på riktigt att det skulle få folk att springa benen av sig? "Great! Där inne kommer jag inte hitta ett par skor under tusenlappen. Måste gå in och handla!"... Misstänker att personen som skapade kampanjen missade att tänka på hur gemene man där ute på gatan, dvs. potentiella kunder, uppfattar själva budskapet.
***

Idag när jag var på det lokala postkontoret kunde jag inte låta bli att förundras av det produktsortiment som erbjuds där. Själva post-/portotjänsten är numera sekundär. Istället satsas det stort på försäljningen av husgeråd, böcker, fitness-DVD:er, leksaker, spel, inredningsprylar, mm. Det vore intressant att veta hur sortimentstänket går på Australia Posts huvudkontor. Det känns som de följer linjen "Vi köper in allt vi tycker om och hoppas det säljer" snarare än "Vi väljer en inriktning och gör det tydligare för kunden och för oss själva". Det kliar i mina sortimentsnördiga fingrar. Vill hjälpa till att styra upp.
***

Australien uppfattas som ett sportigt land. Redan tidigt i barndomen börjar man idrotta här. Det är inte ovanligt att barn simmar redan vid 3-4-årsålder. Självklart beror detta till stor del på miljön och klimatet. Med sommarvärme i stort sett året om och stränder "runt hörnet" finns goda möjligheter till fysiska utomhusaktiviteter. Samtidigt uppmuntras barn på ett roligt sätt att röra på sig. Ta bara det här med cyklandet. Runtom i Sydney finns s.k. "scooter parks" där en mini-trafikmiljö byggts upp. Ibland även med autentiska, fullt fungerande trafikljus. Här kan barn tryggt och säkert vingla fram på sina små cyklar. Vi har turen att ha en scooter park endast ett par kvarter bort från där vi bor. Vi besökte den för första gången idag och det lär inte bli sista. Suveränt bra och så roligt.
***

Ballong, blöjor och högklackat

Det är fascinerande att följa humörets berg-och-dalbana. Helgen började i en rätt mörk dal. Vaknade trött och håglös på lördagen. På agendan stod en tripp till småkusinernas skola där deras årliga Art & Event Show gick av stapeln. Kände mig inte alls på humör för att åka men väl där började solen att skina. Det går ju bara inte att vara fortsatt grinig när man får höra barnskratt och se en mängd konstverk som knåpats ihop av små kreativa själar. Småkusinerna lyste av stolthet när de fick visa just sina konstverk för farmor, faster, farbror och kusinerna.

På plats fann även hoppslott, sockervadd, ballonger, ansiktsmålning, glassvagn, loppisstånd, mm. Alla intäkter gick oavkortat till skolan. Jag finner det aningen intressant att man här i Australien betalar höga terminsavgifter för sina barn samtidigt som det är obligatoriskt att minst en gång per år medverka i fundraising activities i skolans namn.
***

Fastnade för en blöjannons i tidningen. Detta är första blöjmärket jag sett här som erbjuder s.k. unisex-blöjor. Övriga erbjuder stereotypiska blå blöjpaket uttalat For Boys alternativt rosa For Girls. Tänker det kan vara värt att testa detta märke av just den anledningen att de erbjuder unisex. Förhoppningsvis lever de upp till det stora Procter&Gamble-ägda märke vi i vanliga fall använder.
***

Igår kväll var det dags att bege sig till cocktailminglet i Operahuset och därför dags att glamma till sig. Naglarna målades och håret lockades för att sedan fixeras med Elnett. Därefter dags för ansiktet. Mörka ringar ska döljas och hudtonen jämnas ut. Efter år av sökande har jag äntligen hittat en foundation som passar mig ypperligt - Diorskin Forever. Är fortfarande väldigt förtjust i fiberwig-mascaran från d.j.v Beautenizer (som jag än inte lyckats hitta här i Australien...) så den borstades på fransarna. Läpparna målades intensivt hallonröda med Lancomes L´Absolu Rouge. Klädmässigt körde jag safe och och hade på mig en svart knälång klänning och ett par högklackade skor i grått och svart. I handen en bronzig kuvertväska. Tanken var att låta svärmor ta ett par kort men i ivern att komma iväg till det väntande bubblet glömdes detta helt bort. Så tyvärr finns inga bildbevis. Ifall det poppar upp några halvsuddiga bilder på någon Facebook-sida eller liknande kanske det blir en senare länkning.

Vilken glimrande afton det blev! Det bjöds på ljuvliga canapéer (skapade av en av Australiens främsta matkreatörer) och de förfriskande dryckerna fullkomligt flödade. Inramningen var spektakulär. Att befinna sig i en av världens mest berömda byggnader med utsikt över Sydney harbour bridge är magiskt. Livebandet körde benkittlande covers och vi träffade en hel del sköna trevliga människor. Vad mer kan man begära? Sam och jag tog oss en eftersläckare på vägen hem, skrattade en hel del och summerade kvällen. Som alltid när man väl får en kväll ute tillsammans känner man hur mycket man behöver det och hur viktigt det är. Nu ser vi framemot 40-årsfesten vi ska på i mitten av september.
***

Dagligen omges vi av hundratals reklambudskap. Idag noterade jag ett som stack ut. Jag tycker att den på ett klockrent sätt anger tonen - för produkten och för varumärket. "Denna klocka äger du egentligen inte. Du tar hand om den till nästa generation." Mitt i prick.

Flickpirater och pojkprinsessor

Ett steg framåt och två steg tillbaka. Så har det känts flertalet gånger det senaste halvåret. Min visum-process kännetecknas extra mycket av det. Otaliga är de timmar som jag, men mestadels tappre Sam, suttit i telefonen och pratat med någon på Australiens immigrations-avdelning. I stort sett varje gång får vi ytterligare ny information liknande "glöm nu inte att komplettera formulär B171 med en C211" eller "ni vet väl att ni utöver utdraget från det svenska polisregistret även måste ha utdrag från det engelska eftersom Anna bott i London i två år" ... Phew! Vilken tur att jag inte missade betala den där chokladkakan på Tesco för då hade jag kanske flaggats som kriminell i det brittiska konungariket och aldrig fått mitt aussie-visum.

Men nu äntligen ser det ut som vi har fyllt i alla formulär och har samtliga dokument på plats. Den digra luntan som utgör min kompletta visumansökan beräknas stämplas som "Received" hos de australiska myndigheterna på måndag. En högtidens dag samt en ruinerande dag eftersom ansökan kostar närmare SEK 20,000 ...
***

Innan jag själv fick barn ägnade jag knappt en tanke åt barnklädesbranschen. Idag intresserar den mig väldigt mycket. Än mer sedan jag flyttade till Australien. Både Emmy och William växte så det knakade de första månaderna vi bodde här (solen gjorde väl sitt) och rätt omgående fick jag bege mig ut på klädjakt. I Chatswood Chase - stora shoppingcentrat i närheten - finns de största barnklädeskedjorna representerade och jag såg verkligen framemot att få köpa lite nya fina kläder till mina gull. Hemma i Sverige köper jag helst skor och barnkläder från företag som Kavat och Polarn o. Pyret: + bra kvalitet, + snygg design och + hög funktionalitet. Givetvis utgår jag från detta när jag äntrar barnklädesbutikerna här i Sydney och blir väldigt besviken när jag upptäcker att de flesta märken inte tickar någon av boxarna. Kvaliteten är ofta "sladdrig", designen är superstereotypiskt rosa rysch-pysch-ballerina-prinsessa för flickor och megatuff traktor-flygplan-tåg-pirat för pojkar och funktionalitet kan de knappt stava till. I lekparken ser jag ofta flickor springa omkring i kläder som jag och Emmy kallar för "kalaskläder": lackskor, tyllkjolar, slipovers och blom-/juvelbeströdda diadem. Som jag saknar de skandinaviska, stilrena, neutralt formgivna barnkläderna i starka färger! Kläder som låter barn vara barn. För det är ju det det handlar om.
***

Idag var en stor dag för Emmy men även för resten av familjen. Det var Emmys första dag på nya förskolan. Kl.8:30 lämnade Sam av henne och han hann knappt säga "hej då" innan hon hittat en jämnårig flicka att leka med och svischat in i leksalen. Det var en rödblommig, lycklig och utmattad tjej jag hämtade upp drygt 6 timmar senare. Hon gav dagen högt betyg, inklusive lunchen, pysslet, lekarna, kompisarna och fröknarna. "Får jag gå dit imorgon också, mamma?" Nej, imorgon är det ju lördag. Det märktes tydligt hur mycket hon saknat att inte få vara i sådan miljö.
***

Våren hänger i luften. Idag hade vi 20 grader i Sydney och gasvärmaren i huset har endast gått på halvfart. Butikerna skyltar med pastellfärgade kjolar och kortärmade toppar. Knoppar brister och stränderna börjar bli aningen mer välbesökta. Även downunder finns årstidsskillnader - fast bara inte lika markanta.