Flickpirater och pojkprinsessor

Ett steg framåt och två steg tillbaka. Så har det känts flertalet gånger det senaste halvåret. Min visum-process kännetecknas extra mycket av det. Otaliga är de timmar som jag, men mestadels tappre Sam, suttit i telefonen och pratat med någon på Australiens immigrations-avdelning. I stort sett varje gång får vi ytterligare ny information liknande "glöm nu inte att komplettera formulär B171 med en C211" eller "ni vet väl att ni utöver utdraget från det svenska polisregistret även måste ha utdrag från det engelska eftersom Anna bott i London i två år" ... Phew! Vilken tur att jag inte missade betala den där chokladkakan på Tesco för då hade jag kanske flaggats som kriminell i det brittiska konungariket och aldrig fått mitt aussie-visum.

Men nu äntligen ser det ut som vi har fyllt i alla formulär och har samtliga dokument på plats. Den digra luntan som utgör min kompletta visumansökan beräknas stämplas som "Received" hos de australiska myndigheterna på måndag. En högtidens dag samt en ruinerande dag eftersom ansökan kostar närmare SEK 20,000 ...
***

Innan jag själv fick barn ägnade jag knappt en tanke åt barnklädesbranschen. Idag intresserar den mig väldigt mycket. Än mer sedan jag flyttade till Australien. Både Emmy och William växte så det knakade de första månaderna vi bodde här (solen gjorde väl sitt) och rätt omgående fick jag bege mig ut på klädjakt. I Chatswood Chase - stora shoppingcentrat i närheten - finns de största barnklädeskedjorna representerade och jag såg verkligen framemot att få köpa lite nya fina kläder till mina gull. Hemma i Sverige köper jag helst skor och barnkläder från företag som Kavat och Polarn o. Pyret: + bra kvalitet, + snygg design och + hög funktionalitet. Givetvis utgår jag från detta när jag äntrar barnklädesbutikerna här i Sydney och blir väldigt besviken när jag upptäcker att de flesta märken inte tickar någon av boxarna. Kvaliteten är ofta "sladdrig", designen är superstereotypiskt rosa rysch-pysch-ballerina-prinsessa för flickor och megatuff traktor-flygplan-tåg-pirat för pojkar och funktionalitet kan de knappt stava till. I lekparken ser jag ofta flickor springa omkring i kläder som jag och Emmy kallar för "kalaskläder": lackskor, tyllkjolar, slipovers och blom-/juvelbeströdda diadem. Som jag saknar de skandinaviska, stilrena, neutralt formgivna barnkläderna i starka färger! Kläder som låter barn vara barn. För det är ju det det handlar om.
***

Idag var en stor dag för Emmy men även för resten av familjen. Det var Emmys första dag på nya förskolan. Kl.8:30 lämnade Sam av henne och han hann knappt säga "hej då" innan hon hittat en jämnårig flicka att leka med och svischat in i leksalen. Det var en rödblommig, lycklig och utmattad tjej jag hämtade upp drygt 6 timmar senare. Hon gav dagen högt betyg, inklusive lunchen, pysslet, lekarna, kompisarna och fröknarna. "Får jag gå dit imorgon också, mamma?" Nej, imorgon är det ju lördag. Det märktes tydligt hur mycket hon saknat att inte få vara i sådan miljö.
***

Våren hänger i luften. Idag hade vi 20 grader i Sydney och gasvärmaren i huset har endast gått på halvfart. Butikerna skyltar med pastellfärgade kjolar och kortärmade toppar. Knoppar brister och stränderna börjar bli aningen mer välbesökta. Även downunder finns årstidsskillnader - fast bara inte lika markanta.