Ballong, blöjor och högklackat

Det är fascinerande att följa humörets berg-och-dalbana. Helgen började i en rätt mörk dal. Vaknade trött och håglös på lördagen. På agendan stod en tripp till småkusinernas skola där deras årliga Art & Event Show gick av stapeln. Kände mig inte alls på humör för att åka men väl där började solen att skina. Det går ju bara inte att vara fortsatt grinig när man får höra barnskratt och se en mängd konstverk som knåpats ihop av små kreativa själar. Småkusinerna lyste av stolthet när de fick visa just sina konstverk för farmor, faster, farbror och kusinerna.

På plats fann även hoppslott, sockervadd, ballonger, ansiktsmålning, glassvagn, loppisstånd, mm. Alla intäkter gick oavkortat till skolan. Jag finner det aningen intressant att man här i Australien betalar höga terminsavgifter för sina barn samtidigt som det är obligatoriskt att minst en gång per år medverka i fundraising activities i skolans namn.
***

Fastnade för en blöjannons i tidningen. Detta är första blöjmärket jag sett här som erbjuder s.k. unisex-blöjor. Övriga erbjuder stereotypiska blå blöjpaket uttalat For Boys alternativt rosa For Girls. Tänker det kan vara värt att testa detta märke av just den anledningen att de erbjuder unisex. Förhoppningsvis lever de upp till det stora Procter&Gamble-ägda märke vi i vanliga fall använder.
***

Igår kväll var det dags att bege sig till cocktailminglet i Operahuset och därför dags att glamma till sig. Naglarna målades och håret lockades för att sedan fixeras med Elnett. Därefter dags för ansiktet. Mörka ringar ska döljas och hudtonen jämnas ut. Efter år av sökande har jag äntligen hittat en foundation som passar mig ypperligt - Diorskin Forever. Är fortfarande väldigt förtjust i fiberwig-mascaran från d.j.v Beautenizer (som jag än inte lyckats hitta här i Australien...) så den borstades på fransarna. Läpparna målades intensivt hallonröda med Lancomes L´Absolu Rouge. Klädmässigt körde jag safe och och hade på mig en svart knälång klänning och ett par högklackade skor i grått och svart. I handen en bronzig kuvertväska. Tanken var att låta svärmor ta ett par kort men i ivern att komma iväg till det väntande bubblet glömdes detta helt bort. Så tyvärr finns inga bildbevis. Ifall det poppar upp några halvsuddiga bilder på någon Facebook-sida eller liknande kanske det blir en senare länkning.

Vilken glimrande afton det blev! Det bjöds på ljuvliga canapéer (skapade av en av Australiens främsta matkreatörer) och de förfriskande dryckerna fullkomligt flödade. Inramningen var spektakulär. Att befinna sig i en av världens mest berömda byggnader med utsikt över Sydney harbour bridge är magiskt. Livebandet körde benkittlande covers och vi träffade en hel del sköna trevliga människor. Vad mer kan man begära? Sam och jag tog oss en eftersläckare på vägen hem, skrattade en hel del och summerade kvällen. Som alltid när man väl får en kväll ute tillsammans känner man hur mycket man behöver det och hur viktigt det är. Nu ser vi framemot 40-årsfesten vi ska på i mitten av september.
***

Dagligen omges vi av hundratals reklambudskap. Idag noterade jag ett som stack ut. Jag tycker att den på ett klockrent sätt anger tonen - för produkten och för varumärket. "Denna klocka äger du egentligen inte. Du tar hand om den till nästa generation." Mitt i prick.