Road trip, sky safari och Mamma Scan

För tillfället känns det som jag är inne i en period där dagarna liksom flyter in i varandra. Den ena dagen blir den andra lik. Men helgen som var blev faktiskt rätt olik. Sam och jag spenderade över 12 timmar i bilen och körde Kangaloon - Port Macquarie tur-och-retur. Anledningen till denna dryga bilresa var ett 40-årskalas. Födelsedagsbarnet är en universitetskompis till Sam och eftersom denne vän gjorde resan till Sverige för att närvara vid vårt bröllop för 5 år sedan ansåg vi det var läge att åka norrut för att fira hans fyra decennier.

Port Macquarie är en kuststad som kännetecknas av en avslappnad atmosfär - här ser man många orakade män i flip-floptofflor och urtvättade t-shirts. Sam och jag bodde på ett 4-stjärnigt hotell rätt nära stranden. Hotellet var rent och personalen trevlig men att beställa en flaska vin till rummet kl.22 på kvällen gick icke.

På söndagkvällen återförenades vi med Emmy och William som hade haft ett par fantastiska dagar med farfar och Aunty J. Som förälder känner jag emellanåt en stark längtan efter att få komma bort från min föräldraroll en stund - att bara få vara jag och att få vara på tu man hand tillsammans med min man. När det väl inträffar får jag ny energi. Samtidigt tror jag även det är bra för Emmy och William att få vara ifrån mig och Sam emellanåt. Det märks hur roligt de har det hos sina mor- och farföräldrar.

Det må vara betydligt högre medeltemperatur i Sydney jämfört med Stockholm men inomhus om kvällarna är det riktigt obekvämt kylslaget. Husen här saknar ju isolering, tätning, flerglasfönster och bra värmekälla. Istället kör man med gasvärmare och/eller mobila element. Funkar sådär. Det som räddar en här under den kalla årstiden är gosiga tröjor och UGG-boots. Trodde nog aldrig jag skulle säga detta men jag fullkomligt älskar mina EMU-boots (100% Australian made)! Jag har i stort sett bott i dem sedan vi flyttade hit. Dock drar jag gränsen vid ytterdörren - grannarna kommer inte se mig hasa runt i snabbköpet iförd dessa. Förhoppningsvis.

Sedan år tillbaka är jag väldigt förtjust i australisk design och konst. Jag gissar att det som många först kommer att tänka på när de hör australisk konst är aboriginal "prick-prick" konst. Det är så mycket mer än det. I centrala delen av Sydney, nästintill Royal Botanic Gardens, ligger fantastiska Art Gallery of NSW http://www.artgallery.nsw.gov.au/. Detta museum öppnade mina ögon för några år sedan och visade mig att australisk konst sträcker sig betydligt längre än till prickarna. Dock är det ju ljuvligt när Emmy kommer hem från dagis med ett tvättäkta prick-alster.

På visum- och jobbfronten intet nytt. Jag hade ett möte med en rekryterare förra veckan och hon kom med både glada och mindre glada tillrop. På den mindre glada sidan framkom att med den expertis/nisch jag har kan det vara knepigt för mig att hitta ett jobb här i Sydney bl.a. för att många stora retail-företag befinner sig i Melbourne. Eftersom jag inte riktigt är mitt starka jag för tillfället dras jag lätt ner av minsta negativa besked. Jag var nedslagen flera dagar efter mötet men idag ringde de från ett annat jobb jag sökt så "sträck på ryggen och upp i sadeln igen".

Sam växte upp nästintill en av världens bästa djurparker - Sydney Taronga Zoo. Familjehemmet gränsade i stort sett till lejonkulan. Detta har medfört att han har ett särskilt förhållande till denna storslagna djurpark och vi är sedan flytten hit zoo-medlemmar vilket medför att vi har fritt inträde plus ett antal andra förmånder under årets alla dagar. Ifall vi har en söndag med ingenting särskilt på agendan packar vi picnic-väskan och beger oss till Taronga Zoo. En av förmånderna är fri färd med linbanan. Tarongas sky-safari går inte riktigt att jämföra med Skansens bergbana. Denna svävar högt ovanför elefanter, giraffer och kängurur med Sydneys stadsbild som storslagen kuliss. Det mest fantastiska med hela zoo-upplevelsen är att jag och Sam har minst lika kul som Emmy och William. Jag kan lätt åka dit flera gånger i månaden. Love it.

Häromkvällen fick Emmy välja middag och det blev köttbullar. Hemma i Sverige öppnade jag snabbt och smidigt ett paket Mamma Scans. Det funkar inte riktigt så här. Här är det tillbaka till ursprunget - gegga, gegga, rulla, rulla. Emmy hade så kul. Rätt gott blev det också. Dock blev bullarna ganska kompakta - någon som vet vad detta beror på? Kanske stektes de för länge?