Sand mellan tårna

Klimatet är nog trots allt huvudskälet till att vi flyttade hit. Sedan en vecka tillbaka har vi rejäl sommarvärme här i Sydney. Idag visade termometern på 33 grader. Flera dagar denna vecka har tillbringats på närliggande Balmoral beach som är en perfekt strand för barn. Eftersom detta är en skyddad hamnstrand finns här inga höga vågor á la Bondi och Manly beach. Jag och barnen har badat en massa. Vattentemperaturen taktar runt 18 grader, vilket med svenska mått mätt är badbart medan australiensarna knappt doppar tårna. "The water is absolutely freeeeezing", var det flera som tjöt vid vattenbrynet idag. Jag bara log.

Förra helgen tillbringade vi hos svärmor uppe i Killcare. Denna gång slapp vi uppleva klaustrofobi. Eftersom vädret var strålande fick vi istället njuta av strandliv. Killcare beach är aningen mer "surfig" och ena dagen var vågorna så pass skummande höga att jag inte ens gick i.

Idag har jag och William fått kvalitetstid tillsammans medan Emmy tjoat omkring på dagis. Vilket privilegium det är trots allt att under dessa månader (i väntan på jobb och visum) ha möjlighet att utforska dagarna tillsammans med mina barn. Visst finns där dagar då jag upplever en enorm frustration och irritation över min livssituation och finner det väldigt utmanande att sysselsätta Emmy och William. Dessa dagar börjar dock bli allt färre. Istället börjar jag alltmer ge mig hän och njuter av att få vara med mina barn. Mitt bankkonto må vara aningen sinande men min minnesbank fylls dagligdags på till bredden.

I veckan träffade jag ytterligare en rekryterare. Jag ser varje möte som bra erfarenhet men hyser ingen större tilltro till att mina möten med dessa konsulter i slutändan leder till ett jobb. De två "riktiga" jobbintervjuer jag varit på har jag sökt och tagit mig till på egen hand. Men det gäller trots allt att öppna så många dörrar som möjligt. Nästa vecka bör jag veta om jag tagit mig vidare till intervjurunda två hos det världsledande företaget jag träffade härom veckan. Håll er tummar.

Sydney Opera House är ju en av världens mest ikoniska byggnader. Dess (danska) arkitektur och vita (svenska) kakelplattor tillhör världens mest fotograferade. Sydney Opera House erbjuder även konserter, teateruppsättningar och diverse andra mångfacetterade kulturella events. Sams moster hade kommit över 2st biljetter till en av de föreställningar som går där nu - pjäsen Australia Day - och bjöd med mig. Jag blev så glad. Föreställningen var riktigt underhållande, tänkvärd och igenkänningsfaktorn hög. En bonus var att kunna ta ett glas bubbel i pausen och njuta av storslagen utsikt mot Sydney Harbour Bridge. http://www.sydneyoperahouse.com/whatson/australia_day.aspx

Skandinavisk design står högt i kurs här i Australien. Det stilrena och avskalade utgör en välkommen kontrast till plastiga flip-flop-tofflor, hajtandshalsband och överdimensionerade TV-fåtöljer i burgundifärgat konstskinn. Högst rankas allt danskt men även svensk design står högt i kurs här. Ofta ser jag svenska varumärken fladdra förbi när jag bläddrar i mode- och inredningsmagasin - Acne, Whyred, Snö, UrbanEars... I närområdet här finns butiken Nordic Fusion http://nordicfusion.com.au/ som säljer skandinavisk inredning och mode. Anledningen till att jag titt som tätt beger mig dit är dock inte för att köpa en Marimekko-ljuslykta utan för att köpa på mig svenska gotter såsom Turkisk Pepar, Bilar och flädersaft.

Jag fullkomligt älskar Skype (tack Zennström)! Imorse kunde jag skajpa med mina fina, vinfryntliga vänner som hade middag därhemma i Stockholm. De skålade i vin (kl.23 svensk tid) medan jag skålade i vatten (kl.7 Aussie tid). Måste erkänna jag hellre varit där i egen hög person men Skype är ett grymt bra alternativ!

Stort sett varje vecka skajpar Emmy och William med mormor och morfar i Sverige och jag med min syster och hennes lille son - min systerson. Han föddes ju i juni när vi var på besök och sedan första gången jag höll honom i mina armar har han inrutat en stor bit av mitt hjärta. Det är så fantastiskt att kunna följa hans utveckling även så här från andra sidan jorden. Under våra första stapplande Skype-sessioner låg han mest som ett litet lealöst knyte i mammas famn men nu sitter han upp i mammas knä och tittar storögt och frågande på moster som babblar där på skärmen. Nu återstår endast 2.5 månader tills att jag får hålla honom i mina armar igen. Längtar.