Showing posts with label diet. Show all posts
Showing posts with label diet. Show all posts

Thursday, 30 August 2012

Paradisfåglar

Jag börjar så smått skönja ett mönster. Veckorna börjar i en mörk svacka för att sedan sakteliga ljusna och låta slutet av veckan bli betydligt bättre.

Denna vecka fick vi inga dagar på dagis till Emmy vilket medfört att hon varit hemma med mig och William hela veckan. Stackars henne. Stackars oss. Emmy är ju nu inne i "extremfrågefasen" då hon ställer sjuttiotusen frågor i tid och otid och ifrågasätter i stort sett allting. "Mamma, var kommer allting ifrån? Var kommer träden, blommorna, solen och beachen från? Hur då? Hur då?Varför? Varför? Varför?" Underbart med nyfikenhet men ibland blir det aningen för mycket och tålamodet tryter. Jag blir smått irriterad och fräser till. Sedan kommer dåliga samvetet krypande då jag ser ett par ledsna ögon. Min fina Emmy som växer så det knakar. Vill ju veta hur allt hänger ihop.

Häromdagen var vi hela familjen och träffade en person som Emmy aldrig träffat tidigare. När vi går därifrån säger personen ifråga "Bye, kids" till Emmy och William varav Emmy snabbt replikerar "Vaddå ´kids´? Jag heter faktiskt Emmy. Har du redan glömt det?" Så frank och rättfram kan man vara som barn. Det får man.

I tidigare inlägg har jag skrivit om glammiga cocktailkvällen i Operahuset. Lovade ju lägga upp foto ifall något sådant dök upp. Har nu hittat ett - aningen suddigt men man ser i alla fall mitt hår + rygg samt Sams håriga bringa och skrattande mun. Alltid något.

Även om jag än inte har visum plus arbetstillstånd har jag ändå inte kunnat låta bli att söka ett par lockande och intressanta jobb. Har deppat lite då jag räknat med att bli bortsållad direkt i processen eftersom man här redan vid ansökningstillfället måste informera om status för arbetstillstånd. Döm om min förvåning - och glädje - då jag idag blev uppringd av ett av företagen jag sökt hos. Intervju inbokad nästa vecka. Ser verkligen framemot det. Försöker att inte ha för höga förväntningar utan bara tänka på det som nyttig erfarenhet men - tjoho - vad sugen jag är på en riktig jobbutmaning. Bara denna ansökan gjorde mig eld-och-lågor. Förutom ansökningsbrev + CV skulle man även skicka med en sida med förslag på konceptutveckling för företaget ifråga. Jag gick verkligen igång på det och lät tankarna och inspirationen flöda. Under intervjun förväntas jag utveckla mina koncepttankar. Det ska jag verkligen göra - med glädje.

På lördag fyller William 2 år. Min lille kille. På väg att inte vara så liten längre. Mormor, morfar och moster med familj därhemma i Sverige har upptäckt hur omständligt (och dyrt) det är att skicka presenter hela vägen till Australien. Titt som tätt fastnar försändelserna i tullen här. Paket öppnas, kuvert sprättas upp, det tar tid och försändelser fördröjs med ett par veckor. Därför initierades en ny lösning denna gång. Mormor, morfar och moster med familj berättade för mamma Anna vad de önskade ge William i present och mamma Anna åkte sedan på inköpstur till Chatswood Chase http://www.chatswoodchaseshopping.com.au/home/. Jag känner en kille som kommer bli väldigt glad på lördag.

En dag tidigare i veckan satt jag och Emmy i soffan och filosoferade och läste böcker medan William middagssussade. Min blick vandrade upp mot taket och där såg jag helt plötsligt en stor spricka - en spricka jag inte sett tidigare. Senare på kvällen när Sam kommit hem från jobbet nämner jag sprickan för honom och han upptäcker då att det droppar vatten från den. Där är alltså en läcka i taket. Great. Vi ringer grannen ovanför för att informera om att de bör undersöka huruvida de har en vattenläcka eftersom det droppar nere hos oss. Fallet är nu under utredning. Eftersom vi hyr överlämnar vi med varm hand problemet till grannarna och vår hyresvärd(inna). Vi har redan nog med problem kopplat till vårt tidigare hus hemma i Sverige. Det räcker så. Tack.

Något som gör mig genuint glad är de blomdofter jag förnimmer och de växter jag ser varje dag jag går utanför dörren här. En av våra favoritblommor kallar jag och Emmy för "papegojblomman". Egentligen heter den Birds of Paradise (tror jag) men är inte en papegoja en paradisfågel, så säg?

Endast 3 dagar återstår på min "monster-diet"! Jag har under en månad - av medicinska skäl - varit på en "low-sugar, low-carbs, strictly non-dairy diet". Efter endast en vecka på dieten försvann alla de jobbiga symptom jag lidit av under närmare två års tid, jag har minskat midjemåttet med 2cm, höftmåttet med 4cm samt upptäckt en nya matvärld. Sötpotatispannkakor med hommus och avocado utgör en grymt god lunch. Ikväll åt vi en fantastiskt god kycklingsallad med quinoa och rostade valnötter. Men på måndag ser jag framemot att återigen få äta yoghurt till frukost. Börjar bli aningen trött på bönröra och ägg.

Tuesday, 14 August 2012

En hjälpande hand

Det finns många likheter men även olikheter mellan australiensare och svenskar. En skillnad är hjälpsamhet gentemot främlingar.

När jag var gravid med William hemma i Stockholm så fick jag snabbt en rejäl gravidmage då det låg en riktig storbebbe där inne i magen. Med andra ord syntes det tydligt att jag var en havande kvinna. Trots detta hände det endast två gånger under 9 månader att jag blev erbjuden en plats på något kollektivt färdmedel. Jag blev heller aldrig erbjuden att få gå före i en lång toalettkö.

Här i Sydney märker jag andra tendenser. I stort sett varje gång jag varit ute i kollektivtrafiken med barnen blir jag erbjuden hjälp. Senast idag var vi på bussen från centrala Sydney till Neutral Bay. När vi skulle gå av bussen bad jag Emmy gå före mig i gången medan jag drog William i vagnen. Bussen kränger då plötsligt till lite och Emmys vacklar till en aning. Omedelbart flyger en medelålders kvinna upp från sin plats och tar tag i Emmys lilla hand. Hon håller kvar handen och hjälper sedan Emmy av bussen. Damen fick ett innerligt "Thank you so much" och ett varmt leende. Emmys kommentar var "vilken nice lady, mamma". Ja, en hjälte i vardagen.
***

Sedan drygt en vecka tillbaka är jag av medicinska skäl satt på en diet som innebär totalt socker- och mejeriförbud samt minimalt intag av socker i en hel månad! De första dagarna trodde jag på allvar att det aldrig skulle gå. Min energinivå var så låg och jag suktade något extremt efter socker. Kom på mig själv att tänka "vad gör väl det om jag tar en liten Mintie"... (Minties är mitt favvogodis här i Australien - sega och himmelskt goda mintkolor).  Men tänk vad fascinerande kroppen är. Nu har den redan hunnit vänja sig och dagarna passerar som de ska utan att jag springer runt som en nojjig sockertorsk. Dock måste jag erkänna att den där färska mangon jag åt igår kväll var fantastisk. GE MIG MER!
***

Idag var jag och barnen på utflykt i Sydney Royal Botanic Garden. Varje tisdag anordnas en temalagd sång-/lek-/pyssel-/sagoträff där. Underbar miljö! Så skönt för såväl barn som vuxna att få vara där. Idag var temat "silk worms" och Emmy (och jag) fick lära oss om deras livscykel samt att silkestrådarna kommer ur deras munnar. Barnen fick färga silke i färgkar och sedan fick de små silkeslarv-ägg med sig hem. Jahapp... Var ska vi ha dem? Tydligen kommer de kläckas inom de närmaste dagarna och då ska vi mata dem med blad från ett mulberry-träd. Jahapp... Var hittar jag ett mulberry-träd. Fin tanke där från pedagogerna men stackars oss föräldrar som kommer jaga både blad och larver här hemma.
***

Hörde precis en trailer på tv om en ny serie som börjar nästa vecka - "The new Dallas". Hysteriskt roligt. Den måste jag ju bara se! J.R med rullator, Sue-Ellen på rehab-klinik för pensionärer och Bobby med svintogrå fluff-hårsperuk...