Paradisfåglar

Jag börjar så smått skönja ett mönster. Veckorna börjar i en mörk svacka för att sedan sakteliga ljusna och låta slutet av veckan bli betydligt bättre.

Denna vecka fick vi inga dagar på dagis till Emmy vilket medfört att hon varit hemma med mig och William hela veckan. Stackars henne. Stackars oss. Emmy är ju nu inne i "extremfrågefasen" då hon ställer sjuttiotusen frågor i tid och otid och ifrågasätter i stort sett allting. "Mamma, var kommer allting ifrån? Var kommer träden, blommorna, solen och beachen från? Hur då? Hur då?Varför? Varför? Varför?" Underbart med nyfikenhet men ibland blir det aningen för mycket och tålamodet tryter. Jag blir smått irriterad och fräser till. Sedan kommer dåliga samvetet krypande då jag ser ett par ledsna ögon. Min fina Emmy som växer så det knakar. Vill ju veta hur allt hänger ihop.

Häromdagen var vi hela familjen och träffade en person som Emmy aldrig träffat tidigare. När vi går därifrån säger personen ifråga "Bye, kids" till Emmy och William varav Emmy snabbt replikerar "Vaddå ´kids´? Jag heter faktiskt Emmy. Har du redan glömt det?" Så frank och rättfram kan man vara som barn. Det får man.

I tidigare inlägg har jag skrivit om glammiga cocktailkvällen i Operahuset. Lovade ju lägga upp foto ifall något sådant dök upp. Har nu hittat ett - aningen suddigt men man ser i alla fall mitt hår + rygg samt Sams håriga bringa och skrattande mun. Alltid något.

Även om jag än inte har visum plus arbetstillstånd har jag ändå inte kunnat låta bli att söka ett par lockande och intressanta jobb. Har deppat lite då jag räknat med att bli bortsållad direkt i processen eftersom man här redan vid ansökningstillfället måste informera om status för arbetstillstånd. Döm om min förvåning - och glädje - då jag idag blev uppringd av ett av företagen jag sökt hos. Intervju inbokad nästa vecka. Ser verkligen framemot det. Försöker att inte ha för höga förväntningar utan bara tänka på det som nyttig erfarenhet men - tjoho - vad sugen jag är på en riktig jobbutmaning. Bara denna ansökan gjorde mig eld-och-lågor. Förutom ansökningsbrev + CV skulle man även skicka med en sida med förslag på konceptutveckling för företaget ifråga. Jag gick verkligen igång på det och lät tankarna och inspirationen flöda. Under intervjun förväntas jag utveckla mina koncepttankar. Det ska jag verkligen göra - med glädje.

På lördag fyller William 2 år. Min lille kille. På väg att inte vara så liten längre. Mormor, morfar och moster med familj därhemma i Sverige har upptäckt hur omständligt (och dyrt) det är att skicka presenter hela vägen till Australien. Titt som tätt fastnar försändelserna i tullen här. Paket öppnas, kuvert sprättas upp, det tar tid och försändelser fördröjs med ett par veckor. Därför initierades en ny lösning denna gång. Mormor, morfar och moster med familj berättade för mamma Anna vad de önskade ge William i present och mamma Anna åkte sedan på inköpstur till Chatswood Chase http://www.chatswoodchaseshopping.com.au/home/. Jag känner en kille som kommer bli väldigt glad på lördag.

En dag tidigare i veckan satt jag och Emmy i soffan och filosoferade och läste böcker medan William middagssussade. Min blick vandrade upp mot taket och där såg jag helt plötsligt en stor spricka - en spricka jag inte sett tidigare. Senare på kvällen när Sam kommit hem från jobbet nämner jag sprickan för honom och han upptäcker då att det droppar vatten från den. Där är alltså en läcka i taket. Great. Vi ringer grannen ovanför för att informera om att de bör undersöka huruvida de har en vattenläcka eftersom det droppar nere hos oss. Fallet är nu under utredning. Eftersom vi hyr överlämnar vi med varm hand problemet till grannarna och vår hyresvärd(inna). Vi har redan nog med problem kopplat till vårt tidigare hus hemma i Sverige. Det räcker så. Tack.

Något som gör mig genuint glad är de blomdofter jag förnimmer och de växter jag ser varje dag jag går utanför dörren här. En av våra favoritblommor kallar jag och Emmy för "papegojblomman". Egentligen heter den Birds of Paradise (tror jag) men är inte en papegoja en paradisfågel, så säg?

Endast 3 dagar återstår på min "monster-diet"! Jag har under en månad - av medicinska skäl - varit på en "low-sugar, low-carbs, strictly non-dairy diet". Efter endast en vecka på dieten försvann alla de jobbiga symptom jag lidit av under närmare två års tid, jag har minskat midjemåttet med 2cm, höftmåttet med 4cm samt upptäckt en nya matvärld. Sötpotatispannkakor med hommus och avocado utgör en grymt god lunch. Ikväll åt vi en fantastiskt god kycklingsallad med quinoa och rostade valnötter. Men på måndag ser jag framemot att återigen få äta yoghurt till frukost. Börjar bli aningen trött på bönröra och ägg.

Börja om

När det stod klart att vi skulle flytta hit hade vi ca 3 månader på oss att avsluta våra liv i Sverige. Rätt omgående bestämde vi oss för att inte ta med oss vårt möblemang. Dels skulle det ha kostat alldeles för mycket, dels kändes det tokigt att frakta tunga möbler till andra sidan jorden. Istället flög vi totalt över 12st normalstora flyttlådor samt 4st fullproppade resväskor. Det var allt. Resten av våra saker såldes, slängdes eller skänktes bort. Aningen sorgligt var det men samtidigt befriande. Äntligen tvingades jag ta tag i de där dammiga lådorna som stått oöppnade sedan jag flyttade hemifrån i mitten av 90-talet.

Vi passade även på att göra oss av med saker vi samlat på oss genom åren men egentligen aldrig riktigt gillat. De saker som fick komma med oss hit var enbart saker vi genuint gillade - saker som betydde mycket för oss såsom bröllopsgåvor, konst och div arvegods. Jag blev även väldigt mån om att ta med mig saker med en stark svensk/skandinavisk känsla - en rulle Josef Frank-tapet, mormors gamla Berså-porslin, Efva Attling-glas, Ittala-karaff... Vi prioriterade även barnens saker. Självklart skulle Emmys plastiga kassaapparat få följa med samt Williams sjuttioelva gosedjur.



I och med att vi likviderat i stort sett hela vårt hushåll får vi här börja om på nytt. Än så länge hyr vi möblerat men så småningom kommer vi behöva köpa nya möbler och husgeråd. Detta kommer självklart bli kostsamt - anigen för kostsamt. Samtidigt känner vi även att det känns galet att hela tiden köpa nytt, nytt, nytt. Därför har jag på allvar fått upp ögonen för second-hand. Sakta men säkert börjar ett nytt hem ta form med "någonting nytt, någonting gammalt, någonting ärvt, någonting lånat, någonting fått". Förra veckan hittade jag en superfin spegel på en basar för endast 15:- och veckan dessförinnan hittade jag en vacker stengodsvas för under hundralappen.
***

Kirribilli markets

MmmmMarc Jacobs

Idag besökte jag och Sams moster en fantastiskt fin marknad här - Kirribilli markets. Där fanns en del nytt men mestadels vintage och second-hand. Inriktningen på dagens marknad var mode och det var väldigt nära jag köpte en superfin, knappt använd Marc Jacobs-topp för ett par hundralappar men hejdade mig i sista sekunden. Innan jag på riktigt säkrat min inkomst väger jag mina inköp noga. Vxenpoäng - katching! Men visst var toppen rätt fin? (Kanske ångrar mig liiiite...)

Efter ett par timmars utforskande av marknaden började magen kurra och vi bestämde oss för att luncha på Ripples som ligger nere vid vattnet, bredvid Luna Park, i stort sett under Sydney Harbour bridge och med utsikt mot Operahuset http://www.ripplesmilsonspoint.com.au/ Så himla trevligt. Vi delade på ett par utsökta smårätter och njöt av tillvaron. En riktigt bra dag som jag lyckligt kapslar in i minnet. Tack. Det behövdes.

Lunch-utsikt



Små, små steg

Den livspassage jag och Sam befinner oss i bedömer vi som den tuffaste vi upplevt under våra liv. Vi har inom loppet av ett halvår genomgått enormt många förändringar. Vissa förändringar var vi förberedda på. Andra har sköljt över oss liksom en tsunami. Turligt nog har det fört oss samman än mer, men det kunde lika gärna ha söndrat.

Idag fick jag bekräftat att min visum-ansökan är mottagen hos immigrationsdepartementet (oj, vilket långt ord...) Ansökan anses komplett vilket förhoppningsvis innebär att det inte dröjer alltför många månader tills att jag har mitt visum och genom det återfår min självständighet. Så länge jag inte har mitt visum får jag inte jobba (mao inte tjäna egna pengar), jag har inte rätt till sjukersättning (ligger hittills ute med läkarkostnader motsvarande 7000kr) och jag kan inte öppna eget bankkonto. Detta har påverkat mig enormt mycket psykiskt. Jag är ju personen som tjänat egna pengar sedan tonåren och har alltid högprisat min självständighet. Den dagen då mitt visum är klart ska det firas - rejält. Den dagen blir en stor dag i mitt liv. Idag har vi kommit ytterligare ett steg närmare den dagen.
***

Innan jag fick barn var jag lite av en bokmal. Jag slukade böcker av alla de slag. I dagsläget snittar jag väl sisådär en bok på två månader. Har blivit som min mamma - en som greppar boken vid läggdags för att sedan smärtsamt rycka till när den inom 5 minuter dunsar ner på näsan. Funderar på om det går att köpa något sorts nässkydd... Är i alla fall sugen på att köpa Linda Olssons senaste - någon som läst den och kan rekommendera?  Tar annars tacksamt emot andra boktips! Nuförtiden måste jag ju välja böcker med omsorg eftersom jag bara ser ut att ta mig igenom 6 böcker per år. Då vill det till att de levererar.
***

Vuxenvarning!! Har upptäckt att broccoli-stammen är en delikatess. Sams moster öppnade mina ögon för detta. Jag har alltid tidigare slängt bort den. Nu är det annat ljud i skällan. Nu skär jag bort kanterna på den och ångar den tillsammans med kronorna. Konsistensen och smaken påminner om hjärtat på kronärtskockan. Jag har dessutom blivit beroende av pink grapefruit. Yum! (Ni ser ju hur kul jag har det under min diet... Drygt en vecka kvar...)

 
***

Helgens vintips: Trots att jag är på denna strikta diet unnar jag mig ett glas vin då och då. Kan faktiskt inte föreställa mig en hel månad utan gott vin. Ikväll dricker jag ett riktigt bra vin som jag "ramlade" över i Woolworths Liquor-butik. Eighty Acres - Cabernet Shiraz Merlot - 2008 från Clare Valley. Finns den hemma på Bolis så köp!
***

Denna vecka har Emmy varit på nya dagiset två hela dagar. Sedan hon började där har hon blivit betydligt lugnare. Idag satt hon och ritade och övade bokstäver i ett par timmar. Roligast är att öva bokstäver på datorn. Full koncentration. Som alla föräldrar häpnas jag i stort sett varje dag över hur stor hon har blivit. Hon konverserar artigt med folk i matbutiken, hon har långa telefonsamtal med diverse familjemedlemmar, hon växlar mellan svenska och engelska utan problem, hon hjälper lillebror komma upp på studsmattan, hon ställer frågor, hon blir ledsen och berättar varför, hon idkar övertalning, hon lär sig skriva, hon lär sig cykla... Vilken glädje det är att få vara med på resan.
***

Sam är ute på kombinerad jobb- och skoj-kväll ikväll så jag regerar över huset, inkl fjärrkontrollen. Har fått låna Downton Abbey säsong 1 och 2 av min svägerska så jag vet exakt vad jag ska titta på.

Humör- och väderväxlingar

Grrr... Tisdagen var en riktigt uschig dag och en dag jag försöker radera ur minnet. Jag stötte på fler motgångar så bort, bort, bort. Istället hoppar vi till igår, onsdag.

Dagen rivstartade med ett svettigt träningspass kl.06.15. Sedan några månader tillbaka tränar jag med ett outdoor fitness gym. Jag kör minst en gång i veckan en s.k small group session där vi är max 6pers + instruktör. Grymt bra och riktigt roligt! Vi har lärt känna varandra och peppar varandra genom sessionerna. Under tisdagens träning sprang vi bl.a. upp och ner för trappor vilket inte är särskilt kul men det blir ändå det när man kör stenhårt tillsammans. Dessutom får man skön stärkande energi inför dagen. Något jag behövde för när jag kom hem möttes jag direkt av ett tokstökigt kök. Bara att kavla upp ärmarna ...

***
Något som jag gillar starkt här är det faktum att en stor del av den mat man köper i butiken är närproducerat. Australien är ju en stor kontinent med olika klimatzoner, något som underlättar odling av det mesta. Dessutom känner jag flertalet personer här som har eget frodigt grönsaksland och egna höns där ute på trädgårdstäppan. Sams moster har egna höns och vi har turen att emellanåt få en kartong av hennes färska ägg. Äggen smakar så mycket bättre och det är så charmigt att öppna äggkartongen och finna små fjädrar och fjun.

***
Idag hade jag glädjen att få långluncha med en av mina universitetsvänner som bor här i Sydney. Fina M är höggravid och bebben är beräknad denna vecka. Jag njöt verkligen av att få sitta där i ett par timmar och prata med en kompis. Det kändes som det var så länge sedan jag gjorde det. Har ju kämpat en del med min saknad efter vännerna därhemma och därför kändes det så fantastiskt att inse att jag nog har ett par goda vänner även här.

***
Dagen blev aningen historisk på så sätt att det var den varmaste vinterdagen i Sydney på 17 år. Termometern visade på 26 grader mitt på dagen. Det var kvalmigt och det talades om en annalkande åskstorm. Mycket riktigt. Under eftermiddagen ökade vindstyrkan markant, himlen blev svart och regnet fullkomligt hällde ner. Uppfriskande.
***
Ikväll har vi lyxen att ha svärmor här. Emmy och William sover sött så nu ska jag och Sam passa på att kila iväg till lokala biografen - en vacker biograf som jag fullkomligt älskar. Här känns det som tiden har stannat. http://www.orpheum.com.au/

Övning ger färdighet

Imorse hörde jag Emmy sitta och leka med sina Playmobil-gubbar. De konverserade med varandra - mest på svenska men även lite på engelska. Fick svårt att dölja mitt skratt när jag hör Emmy säga med ena gubben "Thank you, mate".
***

Jakten på mulberrybladen fortsätter. Vi blev ju med silkeslarvs-ägg förra veckan. Tre stycken ägg har redan kläckts och vi är dagligen ute på mulberrybladsjakt. Emmy följer med spänning de små larvernas utveckling. Jag gläds åt hennes entusiasm men gläds inte lika mycket av att ha småkryp inomhus. Även om de bor i en förseglad skokartong.
***

Passerade en halvskruttig skoaffär uppe på stora gatan här idag som basunerade ut budskapet "SALE SHOES ALL $149". Hur tänkte man där? Trodde man på riktigt att det skulle få folk att springa benen av sig? "Great! Där inne kommer jag inte hitta ett par skor under tusenlappen. Måste gå in och handla!"... Misstänker att personen som skapade kampanjen missade att tänka på hur gemene man där ute på gatan, dvs. potentiella kunder, uppfattar själva budskapet.
***

Idag när jag var på det lokala postkontoret kunde jag inte låta bli att förundras av det produktsortiment som erbjuds där. Själva post-/portotjänsten är numera sekundär. Istället satsas det stort på försäljningen av husgeråd, böcker, fitness-DVD:er, leksaker, spel, inredningsprylar, mm. Det vore intressant att veta hur sortimentstänket går på Australia Posts huvudkontor. Det känns som de följer linjen "Vi köper in allt vi tycker om och hoppas det säljer" snarare än "Vi väljer en inriktning och gör det tydligare för kunden och för oss själva". Det kliar i mina sortimentsnördiga fingrar. Vill hjälpa till att styra upp.
***

Australien uppfattas som ett sportigt land. Redan tidigt i barndomen börjar man idrotta här. Det är inte ovanligt att barn simmar redan vid 3-4-årsålder. Självklart beror detta till stor del på miljön och klimatet. Med sommarvärme i stort sett året om och stränder "runt hörnet" finns goda möjligheter till fysiska utomhusaktiviteter. Samtidigt uppmuntras barn på ett roligt sätt att röra på sig. Ta bara det här med cyklandet. Runtom i Sydney finns s.k. "scooter parks" där en mini-trafikmiljö byggts upp. Ibland även med autentiska, fullt fungerande trafikljus. Här kan barn tryggt och säkert vingla fram på sina små cyklar. Vi har turen att ha en scooter park endast ett par kvarter bort från där vi bor. Vi besökte den för första gången idag och det lär inte bli sista. Suveränt bra och så roligt.
***

Ballong, blöjor och högklackat

Det är fascinerande att följa humörets berg-och-dalbana. Helgen började i en rätt mörk dal. Vaknade trött och håglös på lördagen. På agendan stod en tripp till småkusinernas skola där deras årliga Art & Event Show gick av stapeln. Kände mig inte alls på humör för att åka men väl där började solen att skina. Det går ju bara inte att vara fortsatt grinig när man får höra barnskratt och se en mängd konstverk som knåpats ihop av små kreativa själar. Småkusinerna lyste av stolthet när de fick visa just sina konstverk för farmor, faster, farbror och kusinerna.

På plats fann även hoppslott, sockervadd, ballonger, ansiktsmålning, glassvagn, loppisstånd, mm. Alla intäkter gick oavkortat till skolan. Jag finner det aningen intressant att man här i Australien betalar höga terminsavgifter för sina barn samtidigt som det är obligatoriskt att minst en gång per år medverka i fundraising activities i skolans namn.
***

Fastnade för en blöjannons i tidningen. Detta är första blöjmärket jag sett här som erbjuder s.k. unisex-blöjor. Övriga erbjuder stereotypiska blå blöjpaket uttalat For Boys alternativt rosa For Girls. Tänker det kan vara värt att testa detta märke av just den anledningen att de erbjuder unisex. Förhoppningsvis lever de upp till det stora Procter&Gamble-ägda märke vi i vanliga fall använder.
***

Igår kväll var det dags att bege sig till cocktailminglet i Operahuset och därför dags att glamma till sig. Naglarna målades och håret lockades för att sedan fixeras med Elnett. Därefter dags för ansiktet. Mörka ringar ska döljas och hudtonen jämnas ut. Efter år av sökande har jag äntligen hittat en foundation som passar mig ypperligt - Diorskin Forever. Är fortfarande väldigt förtjust i fiberwig-mascaran från d.j.v Beautenizer (som jag än inte lyckats hitta här i Australien...) så den borstades på fransarna. Läpparna målades intensivt hallonröda med Lancomes L´Absolu Rouge. Klädmässigt körde jag safe och och hade på mig en svart knälång klänning och ett par högklackade skor i grått och svart. I handen en bronzig kuvertväska. Tanken var att låta svärmor ta ett par kort men i ivern att komma iväg till det väntande bubblet glömdes detta helt bort. Så tyvärr finns inga bildbevis. Ifall det poppar upp några halvsuddiga bilder på någon Facebook-sida eller liknande kanske det blir en senare länkning.

Vilken glimrande afton det blev! Det bjöds på ljuvliga canapéer (skapade av en av Australiens främsta matkreatörer) och de förfriskande dryckerna fullkomligt flödade. Inramningen var spektakulär. Att befinna sig i en av världens mest berömda byggnader med utsikt över Sydney harbour bridge är magiskt. Livebandet körde benkittlande covers och vi träffade en hel del sköna trevliga människor. Vad mer kan man begära? Sam och jag tog oss en eftersläckare på vägen hem, skrattade en hel del och summerade kvällen. Som alltid när man väl får en kväll ute tillsammans känner man hur mycket man behöver det och hur viktigt det är. Nu ser vi framemot 40-årsfesten vi ska på i mitten av september.
***

Dagligen omges vi av hundratals reklambudskap. Idag noterade jag ett som stack ut. Jag tycker att den på ett klockrent sätt anger tonen - för produkten och för varumärket. "Denna klocka äger du egentligen inte. Du tar hand om den till nästa generation." Mitt i prick.

Flickpirater och pojkprinsessor

Ett steg framåt och två steg tillbaka. Så har det känts flertalet gånger det senaste halvåret. Min visum-process kännetecknas extra mycket av det. Otaliga är de timmar som jag, men mestadels tappre Sam, suttit i telefonen och pratat med någon på Australiens immigrations-avdelning. I stort sett varje gång får vi ytterligare ny information liknande "glöm nu inte att komplettera formulär B171 med en C211" eller "ni vet väl att ni utöver utdraget från det svenska polisregistret även måste ha utdrag från det engelska eftersom Anna bott i London i två år" ... Phew! Vilken tur att jag inte missade betala den där chokladkakan på Tesco för då hade jag kanske flaggats som kriminell i det brittiska konungariket och aldrig fått mitt aussie-visum.

Men nu äntligen ser det ut som vi har fyllt i alla formulär och har samtliga dokument på plats. Den digra luntan som utgör min kompletta visumansökan beräknas stämplas som "Received" hos de australiska myndigheterna på måndag. En högtidens dag samt en ruinerande dag eftersom ansökan kostar närmare SEK 20,000 ...
***

Innan jag själv fick barn ägnade jag knappt en tanke åt barnklädesbranschen. Idag intresserar den mig väldigt mycket. Än mer sedan jag flyttade till Australien. Både Emmy och William växte så det knakade de första månaderna vi bodde här (solen gjorde väl sitt) och rätt omgående fick jag bege mig ut på klädjakt. I Chatswood Chase - stora shoppingcentrat i närheten - finns de största barnklädeskedjorna representerade och jag såg verkligen framemot att få köpa lite nya fina kläder till mina gull. Hemma i Sverige köper jag helst skor och barnkläder från företag som Kavat och Polarn o. Pyret: + bra kvalitet, + snygg design och + hög funktionalitet. Givetvis utgår jag från detta när jag äntrar barnklädesbutikerna här i Sydney och blir väldigt besviken när jag upptäcker att de flesta märken inte tickar någon av boxarna. Kvaliteten är ofta "sladdrig", designen är superstereotypiskt rosa rysch-pysch-ballerina-prinsessa för flickor och megatuff traktor-flygplan-tåg-pirat för pojkar och funktionalitet kan de knappt stava till. I lekparken ser jag ofta flickor springa omkring i kläder som jag och Emmy kallar för "kalaskläder": lackskor, tyllkjolar, slipovers och blom-/juvelbeströdda diadem. Som jag saknar de skandinaviska, stilrena, neutralt formgivna barnkläderna i starka färger! Kläder som låter barn vara barn. För det är ju det det handlar om.
***

Idag var en stor dag för Emmy men även för resten av familjen. Det var Emmys första dag på nya förskolan. Kl.8:30 lämnade Sam av henne och han hann knappt säga "hej då" innan hon hittat en jämnårig flicka att leka med och svischat in i leksalen. Det var en rödblommig, lycklig och utmattad tjej jag hämtade upp drygt 6 timmar senare. Hon gav dagen högt betyg, inklusive lunchen, pysslet, lekarna, kompisarna och fröknarna. "Får jag gå dit imorgon också, mamma?" Nej, imorgon är det ju lördag. Det märktes tydligt hur mycket hon saknat att inte få vara i sådan miljö.
***

Våren hänger i luften. Idag hade vi 20 grader i Sydney och gasvärmaren i huset har endast gått på halvfart. Butikerna skyltar med pastellfärgade kjolar och kortärmade toppar. Knoppar brister och stränderna börjar bli aningen mer välbesökta. Även downunder finns årstidsskillnader - fast bara inte lika markanta.

Lufta vingarna

Hela förskoleystemet i Australien är helt annorlunda jämfört med Sveriges. Här finns ingen platsgaranti, inga 7:30-17:30-öppettider (här pratar vi mer kl.9-15), ingen syskonförtur och inget avgiftstak (i Sydney betalar man ca 700:- per barn, per DAG!) och väntetid kan ligga på flera år. Till många förskolor betalar man en avgift bara för att göra en intresseanmälan. Vi har trots detta hela tiden varit inne på att Emmy ska börja förskola då vi vet hur gott det gör henne. Och oss.

Härom veckan blev Sam tvungen att uppsöka en sjukgymnast då hans nacke gick i strejk. Av en händelse upptäcker han att det bredvid fysio-kliniken ligger en förskola. Driftig som han är bestämmer han sig för att knacka på. Förskolans föreståndare öppnar och de börjar prata. Sam berättar om Emmy och att vi letar plats. Föreståndaren berättar då att de egentligen är fullbelagda och har en lång väntetid men att de faktiskt har plats för en 4-åring. Platsen är på heltid från januari men redan nu kan Emmy få en del sporadiska dagar.

Idag var vi alla på besök där och Emmy ville inte gå därifrån. Ett gott tecken. På fredag får hon komma dit "på riktigt". Det känns så bra och vi är överlyckliga. Vi ser detta som ett tecken på att vindarna vänder.
***

Vissa dagar slår jag knut på mig själv för att sysselsätta Emmy och William. Andra dagar går av bara farten och vi har riktigt roligt tillsammans. Idag var en sådan dag. Emmy hade en lekkamrat över på lunch och senare under Williams sovstund målade vi bokstäver. Det är intressant att se hur barns inlärning fungerar. Ena dagen kan Emmy alla alfabetets bokstäver för att sedan dagen efter endast kunna hälften. Jag får verkligen anstränga mig för att inte tappa tålamodet. Nyttigt. Lärorikt.
***

Kulturiakttagelse Del 1: I Sverige tittar barnen på Bolibompa, Sommarmorgon och Clownen Manne. Här i Australien är det Playschool, The Wiggles och Blinky Bill som gäller. Blinky Bill är en söt koala - vad annars?

***
På lördag ska jag och Sam ta på oss finkläderna och gå ut och lufta oss medan farmor ställer upp och barnvaktar. Vi ska gå på en alumni-middag för Bond University i självaste operahuset! Jag har självklart haft lite klädångest. Vad har tjejerna på sig på denna typen av tillställningar här i Sydney? Tack vare Facebook och Google vet jag nu det. Ser framemot en glimrande afton.

En hjälpande hand

Det finns många likheter men även olikheter mellan australiensare och svenskar. En skillnad är hjälpsamhet gentemot främlingar.

När jag var gravid med William hemma i Stockholm så fick jag snabbt en rejäl gravidmage då det låg en riktig storbebbe där inne i magen. Med andra ord syntes det tydligt att jag var en havande kvinna. Trots detta hände det endast två gånger under 9 månader att jag blev erbjuden en plats på något kollektivt färdmedel. Jag blev heller aldrig erbjuden att få gå före i en lång toalettkö.

Här i Sydney märker jag andra tendenser. I stort sett varje gång jag varit ute i kollektivtrafiken med barnen blir jag erbjuden hjälp. Senast idag var vi på bussen från centrala Sydney till Neutral Bay. När vi skulle gå av bussen bad jag Emmy gå före mig i gången medan jag drog William i vagnen. Bussen kränger då plötsligt till lite och Emmys vacklar till en aning. Omedelbart flyger en medelålders kvinna upp från sin plats och tar tag i Emmys lilla hand. Hon håller kvar handen och hjälper sedan Emmy av bussen. Damen fick ett innerligt "Thank you so much" och ett varmt leende. Emmys kommentar var "vilken nice lady, mamma". Ja, en hjälte i vardagen.
***

Sedan drygt en vecka tillbaka är jag av medicinska skäl satt på en diet som innebär totalt socker- och mejeriförbud samt minimalt intag av socker i en hel månad! De första dagarna trodde jag på allvar att det aldrig skulle gå. Min energinivå var så låg och jag suktade något extremt efter socker. Kom på mig själv att tänka "vad gör väl det om jag tar en liten Mintie"... (Minties är mitt favvogodis här i Australien - sega och himmelskt goda mintkolor).  Men tänk vad fascinerande kroppen är. Nu har den redan hunnit vänja sig och dagarna passerar som de ska utan att jag springer runt som en nojjig sockertorsk. Dock måste jag erkänna att den där färska mangon jag åt igår kväll var fantastisk. GE MIG MER!
***

Idag var jag och barnen på utflykt i Sydney Royal Botanic Garden. Varje tisdag anordnas en temalagd sång-/lek-/pyssel-/sagoträff där. Underbar miljö! Så skönt för såväl barn som vuxna att få vara där. Idag var temat "silk worms" och Emmy (och jag) fick lära oss om deras livscykel samt att silkestrådarna kommer ur deras munnar. Barnen fick färga silke i färgkar och sedan fick de små silkeslarv-ägg med sig hem. Jahapp... Var ska vi ha dem? Tydligen kommer de kläckas inom de närmaste dagarna och då ska vi mata dem med blad från ett mulberry-träd. Jahapp... Var hittar jag ett mulberry-träd. Fin tanke där från pedagogerna men stackars oss föräldrar som kommer jaga både blad och larver här hemma.
***

Hörde precis en trailer på tv om en ny serie som börjar nästa vecka - "The new Dallas". Hysteriskt roligt. Den måste jag ju bara se! J.R med rullator, Sue-Ellen på rehab-klinik för pensionärer och Bobby med svintogrå fluff-hårsperuk...

Stärkande motgångar

Vi lämnar Stockholm i mitten av mars för att flytta till min man Sams hemstad Sydney i Australien. Han fick ett jobberbjudande vi helt enkelt inte kunde tacka nej till. Vi såg det som en fantastisk möjlighet och såg det knappast som en risk. Så här i efterhand tänker jag aningen annorlunda. 

När vi bott två veckor i vårt nya hemland kommer vår första motgång. Vi nås av beskedet att köparna av vårt hus i Sverige önskar häva husköpet då deras besiktningsresultat skiljer sig markant från vårt. Vi väljer att förhandla ner köpeskillingen med motsvarande kostnad för åtgärdspaket men då köparna bara vill bort från denna husaffär inleds en utdragen ping-pong match som pågår än idag.

Efter endast sju veckor på sin nya tjänst får Sam helt oväntat besked om att företaget väljer att fortsätta utan honom. Boom! Vi befinner oss i en av världens dyraste städer och har helt plötsligt blivit av med vår enda inkomstkälla samt huvudskälet till varför vi flyttade till Sydney. Eftersom jag än inte har mitt visum, inkl uppehålls- och arbetstillstånd, känner jag en enorm maktlöshet då jag inte kan bidra ekonomiskt till vår familj.

Utöver ovan nämnda motgångar diagnostiseras en av våra närstående med cancer, en annan kämpar med depression och jag själv känner mig halv och sörjer och saknar allt det jag lämnat i Sverige. Men Sam och jag gör vårt yttersta för att stötta varandra samt undvika att våra barn far illa av det kaos vi hamnat i och vi finner stor glädje och tröst i att dagligen höra deras skratt. 

***



Spola fram tiden med 3 månader och vi hamnar där vi befinner oss idag. Sam och jag har startat eget. Företaget vi satt upp heter WE Consulting och huvudverksamheten består i att coacha företag inom detaljhandeln - hjälpa dem att essa sin försäljning, servicenivå, marknadsföring, logistik, inköpsfunktion, merchandising och yteffektivitet. WE har redan börjat dra in klienter och då vi innerligt tror på det vi gör och vet att vi gör det bra räknar vi med att företaget blir succé. 

Privat kämpar jag en hel del med kulturella och sociala skillnader mellan Australien och Sverige samt de utmaningar som medföljer då man flyttar en hel familj till en annan världsdel. Hur hittar jag en bra förskola/BVC/tandläkare? Hur hittar jag nya vänner till mig själv och till mina barn? Hur kör jag egentligen bil på "fel" sida? Hur ska vi hitta ett bra boende? Hur lång tid kommer denna ytterst frustrerande visa-process att ta? Grejar vi överhuvudtaget det här?

I detta forum kommer jag att dela med mig av vår resa, mina erfarenheter och iakttagelser. Eftersom jag själv uppskattar det visuella kommer jag att krydda med en hel del bilder. Jag kommer även att dela med mig av insikter från retail-världen och den kunskap jag samlat på mig under mina år inom skönhetsbranschen. Räknar även med att ett och annat inlägg kommer beröra något av mina intressen - design, inredning, resor, litteratur, kultur och träning. Självklart kommer även de som är allra viktigast i mitt liv att figurera - främst min extroverte man Sam, min pratglada dotter Emmy och hennes charmtroll till lillebror William. 

Välkommen att inspireras, glädjas, förundras och uppleva tillsammans med mig.