Lufta vingarna

Hela förskoleystemet i Australien är helt annorlunda jämfört med Sveriges. Här finns ingen platsgaranti, inga 7:30-17:30-öppettider (här pratar vi mer kl.9-15), ingen syskonförtur och inget avgiftstak (i Sydney betalar man ca 700:- per barn, per DAG!) och väntetid kan ligga på flera år. Till många förskolor betalar man en avgift bara för att göra en intresseanmälan. Vi har trots detta hela tiden varit inne på att Emmy ska börja förskola då vi vet hur gott det gör henne. Och oss.

Härom veckan blev Sam tvungen att uppsöka en sjukgymnast då hans nacke gick i strejk. Av en händelse upptäcker han att det bredvid fysio-kliniken ligger en förskola. Driftig som han är bestämmer han sig för att knacka på. Förskolans föreståndare öppnar och de börjar prata. Sam berättar om Emmy och att vi letar plats. Föreståndaren berättar då att de egentligen är fullbelagda och har en lång väntetid men att de faktiskt har plats för en 4-åring. Platsen är på heltid från januari men redan nu kan Emmy få en del sporadiska dagar.

Idag var vi alla på besök där och Emmy ville inte gå därifrån. Ett gott tecken. På fredag får hon komma dit "på riktigt". Det känns så bra och vi är överlyckliga. Vi ser detta som ett tecken på att vindarna vänder.
***

Vissa dagar slår jag knut på mig själv för att sysselsätta Emmy och William. Andra dagar går av bara farten och vi har riktigt roligt tillsammans. Idag var en sådan dag. Emmy hade en lekkamrat över på lunch och senare under Williams sovstund målade vi bokstäver. Det är intressant att se hur barns inlärning fungerar. Ena dagen kan Emmy alla alfabetets bokstäver för att sedan dagen efter endast kunna hälften. Jag får verkligen anstränga mig för att inte tappa tålamodet. Nyttigt. Lärorikt.
***

Kulturiakttagelse Del 1: I Sverige tittar barnen på Bolibompa, Sommarmorgon och Clownen Manne. Här i Australien är det Playschool, The Wiggles och Blinky Bill som gäller. Blinky Bill är en söt koala - vad annars?

***
På lördag ska jag och Sam ta på oss finkläderna och gå ut och lufta oss medan farmor ställer upp och barnvaktar. Vi ska gå på en alumni-middag för Bond University i självaste operahuset! Jag har självklart haft lite klädångest. Vad har tjejerna på sig på denna typen av tillställningar här i Sydney? Tack vare Facebook och Google vet jag nu det. Ser framemot en glimrande afton.

En hjälpande hand

Det finns många likheter men även olikheter mellan australiensare och svenskar. En skillnad är hjälpsamhet gentemot främlingar.

När jag var gravid med William hemma i Stockholm så fick jag snabbt en rejäl gravidmage då det låg en riktig storbebbe där inne i magen. Med andra ord syntes det tydligt att jag var en havande kvinna. Trots detta hände det endast två gånger under 9 månader att jag blev erbjuden en plats på något kollektivt färdmedel. Jag blev heller aldrig erbjuden att få gå före i en lång toalettkö.

Här i Sydney märker jag andra tendenser. I stort sett varje gång jag varit ute i kollektivtrafiken med barnen blir jag erbjuden hjälp. Senast idag var vi på bussen från centrala Sydney till Neutral Bay. När vi skulle gå av bussen bad jag Emmy gå före mig i gången medan jag drog William i vagnen. Bussen kränger då plötsligt till lite och Emmys vacklar till en aning. Omedelbart flyger en medelålders kvinna upp från sin plats och tar tag i Emmys lilla hand. Hon håller kvar handen och hjälper sedan Emmy av bussen. Damen fick ett innerligt "Thank you so much" och ett varmt leende. Emmys kommentar var "vilken nice lady, mamma". Ja, en hjälte i vardagen.
***

Sedan drygt en vecka tillbaka är jag av medicinska skäl satt på en diet som innebär totalt socker- och mejeriförbud samt minimalt intag av socker i en hel månad! De första dagarna trodde jag på allvar att det aldrig skulle gå. Min energinivå var så låg och jag suktade något extremt efter socker. Kom på mig själv att tänka "vad gör väl det om jag tar en liten Mintie"... (Minties är mitt favvogodis här i Australien - sega och himmelskt goda mintkolor).  Men tänk vad fascinerande kroppen är. Nu har den redan hunnit vänja sig och dagarna passerar som de ska utan att jag springer runt som en nojjig sockertorsk. Dock måste jag erkänna att den där färska mangon jag åt igår kväll var fantastisk. GE MIG MER!
***

Idag var jag och barnen på utflykt i Sydney Royal Botanic Garden. Varje tisdag anordnas en temalagd sång-/lek-/pyssel-/sagoträff där. Underbar miljö! Så skönt för såväl barn som vuxna att få vara där. Idag var temat "silk worms" och Emmy (och jag) fick lära oss om deras livscykel samt att silkestrådarna kommer ur deras munnar. Barnen fick färga silke i färgkar och sedan fick de små silkeslarv-ägg med sig hem. Jahapp... Var ska vi ha dem? Tydligen kommer de kläckas inom de närmaste dagarna och då ska vi mata dem med blad från ett mulberry-träd. Jahapp... Var hittar jag ett mulberry-träd. Fin tanke där från pedagogerna men stackars oss föräldrar som kommer jaga både blad och larver här hemma.
***

Hörde precis en trailer på tv om en ny serie som börjar nästa vecka - "The new Dallas". Hysteriskt roligt. Den måste jag ju bara se! J.R med rullator, Sue-Ellen på rehab-klinik för pensionärer och Bobby med svintogrå fluff-hårsperuk...

Stärkande motgångar

Vi lämnar Stockholm i mitten av mars för att flytta till min man Sams hemstad Sydney i Australien. Han fick ett jobberbjudande vi helt enkelt inte kunde tacka nej till. Vi såg det som en fantastisk möjlighet och såg det knappast som en risk. Så här i efterhand tänker jag aningen annorlunda. 

När vi bott två veckor i vårt nya hemland kommer vår första motgång. Vi nås av beskedet att köparna av vårt hus i Sverige önskar häva husköpet då deras besiktningsresultat skiljer sig markant från vårt. Vi väljer att förhandla ner köpeskillingen med motsvarande kostnad för åtgärdspaket men då köparna bara vill bort från denna husaffär inleds en utdragen ping-pong match som pågår än idag.

Efter endast sju veckor på sin nya tjänst får Sam helt oväntat besked om att företaget väljer att fortsätta utan honom. Boom! Vi befinner oss i en av världens dyraste städer och har helt plötsligt blivit av med vår enda inkomstkälla samt huvudskälet till varför vi flyttade till Sydney. Eftersom jag än inte har mitt visum, inkl uppehålls- och arbetstillstånd, känner jag en enorm maktlöshet då jag inte kan bidra ekonomiskt till vår familj.

Utöver ovan nämnda motgångar diagnostiseras en av våra närstående med cancer, en annan kämpar med depression och jag själv känner mig halv och sörjer och saknar allt det jag lämnat i Sverige. Men Sam och jag gör vårt yttersta för att stötta varandra samt undvika att våra barn far illa av det kaos vi hamnat i och vi finner stor glädje och tröst i att dagligen höra deras skratt. 

***



Spola fram tiden med 3 månader och vi hamnar där vi befinner oss idag. Sam och jag har startat eget. Företaget vi satt upp heter WE Consulting och huvudverksamheten består i att coacha företag inom detaljhandeln - hjälpa dem att essa sin försäljning, servicenivå, marknadsföring, logistik, inköpsfunktion, merchandising och yteffektivitet. WE har redan börjat dra in klienter och då vi innerligt tror på det vi gör och vet att vi gör det bra räknar vi med att företaget blir succé. 

Privat kämpar jag en hel del med kulturella och sociala skillnader mellan Australien och Sverige samt de utmaningar som medföljer då man flyttar en hel familj till en annan världsdel. Hur hittar jag en bra förskola/BVC/tandläkare? Hur hittar jag nya vänner till mig själv och till mina barn? Hur kör jag egentligen bil på "fel" sida? Hur ska vi hitta ett bra boende? Hur lång tid kommer denna ytterst frustrerande visa-process att ta? Grejar vi överhuvudtaget det här?

I detta forum kommer jag att dela med mig av vår resa, mina erfarenheter och iakttagelser. Eftersom jag själv uppskattar det visuella kommer jag att krydda med en hel del bilder. Jag kommer även att dela med mig av insikter från retail-världen och den kunskap jag samlat på mig under mina år inom skönhetsbranschen. Räknar även med att ett och annat inlägg kommer beröra något av mina intressen - design, inredning, resor, litteratur, kultur och träning. Självklart kommer även de som är allra viktigast i mitt liv att figurera - främst min extroverte man Sam, min pratglada dotter Emmy och hennes charmtroll till lillebror William. 

Välkommen att inspireras, glädjas, förundras och uppleva tillsammans med mig.