Bakom mina solglasögon

Bild från flightsaustralia.com.au

Idag är det packning som gäller. Varje år till Sams födelsedag (som inträffar i veckan) försöker vi komma bort. Imorgon bitti åker vi på familjesemester till Gold Coast. Där bor vi på familjevänligt resort och dagarna kommer förhoppningsvis tillbringas i/runt någon av poolerna och på stranden. En dag ska vi även hinna med att besöka Sea World, vilket Emmy självklart är eld och lågor över. Sam och jag har ju en speciell relation till Guldkusten eftersom det var där vi träffades under universitetstiden för 12 år sedan. Mycket har hänt där sedan dess. Där det då fortfarande fanns "orörda sumpmarker" står nu än fler hotell, bostadshus, skolor, shoppingcenters, etc.. Ser verkligen framemot att få komma iväg på efterlängtad resortsemester, något vi som familj faktiskt aldrig varit iväg på. Medan många i vår omgivning i Sverige årligen åkt på skidsemestrar till fjällen och Alperna samt sköna all-inclusive-resor till Thailand, Kanarieöarna och Grekland har vi sedan barnen föddes fått prioritera att åka och hälsa på Sams familj här i Australien vartannat år. Något som varit ljuvligt i sig men det finns något väldigt lockande i att ta in på hotell och låta barnen plaska runt i barnvänliga pooler. 6 dagar blir vi borta.  6 dagar utan måsten och vardagsbestyr. Heaven.
Det är fantastiskt vad färger kan tillföra. Idag har jag spatserat omkring i en blockfärgad ljusgrå och knallgul kappa (australiska märket Kinki Gerlinki) och - oj! - så mycket blickar och komplimanger jag fått. I en affär jag var inne i kom inte mindre än tre tjejer fram till mig för att beundra kappan. Väldigt kul var det men måste erkänna jag blev aningen ställd när de frågade mig var jag köpt kappan. Faktum var ju att den spontaninhandlats från en second hand-butik för $20 (SEK 140) ...

Än inget visum i sikte. Härom veckan träffade jag en av mina australiska tjejkompisar som är gift med en brittisk man. Får erkänna jag blev aningen nedstämd då hon berättade han fick vänta i över ett år(!) på sitt visum. Måtte det inte ta ett år för mig! Det positiva är dock att eftersom jag än inte har visum och jobb, har jag en massa ledig tid att tillbringa med mina barn och min älskade syster med familj som anländer om drygt en månad. Resplanen börjar ta form och som man säger här "I simply cannot wait!"

Nu har det gått flera veckor sedan jag nämnde våra "kära" silleslarver. Nåväl, vi må ha tappat ett gäng larver under resans gång men nu finns där i lådan ca. 20st silkeskokonger. Larverna har alltså förvandlats till puppor och spinner för fullt. "Vad händer sedan?" frågade jag min silkeslarvsexpert till svägerska. "Jo, sedan blir de till fjärilar som parar sig, lägger ägg för att sedan dö. När äggen sedan kläcks börjar hela processen om igen." Skulle inte tro det! En livscykel räckte gott och väl för familjen Austin.


Bild från simplysunglasses.com


Min födelsedag och julafton närmar sig med stormsteg. Högst upp på årets önskelista står ett par RayBan Aviators! Har velat ha ett par sedan flera år tillbaka och nu har vill-ha-begäret nått sitt klimax. "Käre Tomten! Jag lovar att nästa år vara en än bättre mamma/fru/syster/dotter/vän..."

I tisdags inföll hästloppet som får hela Australien att stanna - Melbourne Cup! I delstaten Victoria är dagen t.o.m en helgdag. Folk klär upp sig till tänderna. Kvinnor sätter på sig tjusiga klänningar med matchande huvudbonader och männen kör kostym och slips. Barer, restauranger och caféer utsmyckas och det skålas i Pimm's och bubbel. Jag finner det rätt intressant att ett hästlopp utgör en av Australiens mest inrotade traditioner. Kanske är det så att en relativt ung nation som Australien naturligt skapat högtidsdagar/traditioner kring det som befolkningen här naturligt tycks uppskatta. Sam, som dock inte är särskilt intresserad av vare sig hästar eller gambling, bestämde sig ändå för att satsa på en av hästarna i årets lopp (valde en häst som hade ett schysst namn och en bra bakgrundshistoria). Hästen kom tvåa och vi håvade in $250 (närmare SEK 1750). Melbourne Cup kanske inte är en sån dum tradition ändå. Nästa år kränger jag nog på mig festblåsan och pyntar huvudet med blomster och fjädrar.

Jag slutar aldrig fascineras över barns lek. Häromdagen höll jag på att bokstavligen kliva på William och alla de bilar han pedantiskt höll på att rada upp mitt i trappan. Vad hände med "brum-brum-krasch-bom"? Misstänker den ständigt igenkorkade Sydney-biltrafiken börjar sätta sina spår.

Veckans "Vi-månar-inte-om-varumärket-utan-vill-bara-snabbt-kränga"-pris går till systrarna Kardashian och deras jeanskollektion. Jag tycker det ser ut som en tvättäkta amatör har Photoshop-croppat systrarna och den anlitade byrån verkar inte ha säkerställt bildkvalitet/upplösning eller bett om ett slutkorr eftersom helsidesannonsen i Grazia (en av Australiens största magasin) är alldeles pixlig. Eller är det månne så det ska vara? En bakomliggande tanke om att det ska se "enkelt och billigt ut"? Ouch! 

Bilden vägrade envist att stanna i stående format ...