Min mamma

Idag saknar jag min mamma extra mycket.

Stenig botten

20 dagar sedan sist jag gjorde ett inlägg. 20 dagar. Nästan 3 veckor. Vad har jag egentligen haft för mig?

Det finns ett uttryck på engelska "hit rock bottom" vilket betyder att man tung i sinnet rejält slår i den steniga botten. Det gjorde jag för ett par veckor sedan. Allt blev ganska så svart, trots att solen sken från en klarblå himmel. Jag drabbades bl.a. av stark Sverige-längtan och kom innerligt att sakna allt det vi hade, allt det vi lämnat bakom oss, allt det vi inte längre har. Mitt rationella jag vet att det är grymt självdestruktivt att fastna i bakåtsträvande tankesnurror, men det är ju tyvärr inte alltid det rationella jaget segrar.

Jobbet jag sökte hos "stora internationella varumärket" blev inte mitt då de valde att internrekrytera istället. Visst blev jag aningen besviken (såg ju sååå framemot att möta upp familj och vänner på mina inköpsresor till Italien..) men samtidigt blev jag aningen lättad. Eftersom jag än inte har mitt visum får jag de facto inte börja jobba här i Australien. Det skulle ju vara så ledsamt och frusterande om jag blev erbjuden ett toppjobb som jag sedan fick tacka nej till pga att jag inte har arbetstillstånd. Kom igen nu, Australiens immigrationsavdelning! Rappa på!

Sverige i mitt hjärta. Jag blir sådär löjligt, patetiskt stolt varje gång jag ser någonting svenskt fladdra förbi i internationell media. Härom veckan var det Elin Kling aka The Super-blogger som var omskriven i tidningen Grazia. Duktig, kreativ och ambitiös tjej.

Apropå tidningar så har jag hittat ett alldeles underbart magasin här i Australien - Frankie http://www.frankie.com.au/ Underbar grafik. Ljuvlig inspiration. Hoppas detta magasin överlever den "tidningsdöd" som härjar. Min andra favorittidning The Week gjorde det dessvärre inte. Detta meddelande nådde oss prenumeranter härom veckan: "Unfortunately, The Week has ceased publication of its Australian Edition and Administrators have been appointed to its publisher. ... Subscribers will receive no further issues of The Week." Må den vila i frid.




Bild från www.enopizzeria.com.au

Har varit ute på 2st tjejkvällar de senaste veckorna. Tänkte det kunde hjälpa mig att klättra upp från mörka stenbotten. Den ena kvällen mötte jag upp tre stycken tjejer på en italiensk gourmetpizza-restaurang. Det uppdagades dock rätt snabbt att stället inte hade valts pga av de goda pizzorna utan pga ställets cocktails. Ojojoj.. Det klunkades cosmopolitans och martinis som om det vore vatten. Jag höll igen något mot slutet av kvällen (det var ju trots allt mitt i veckan) medan övriga tryckte på gasen ända in i mål. Vuxenvarning på mig.
Den andra kvällen blev aningen mer stillsam. Mötte upp en av mina nyfunna kompisar (blivande fru till en av våra goda vänner) på en grymt bra japansk restaurang. Restaurangen är omtalad då deras mat är fantastisk. Dessutom är den BYO - bring-your-own - så jag kunde köpa med mig en riktigt bra flaska vin från närmaste bottle shop. Denna flaska hade vi aldrig unnat oss om den kom med restaurangpåslag. BYO är ju ett fantastiskt koncept. Dock ryktas det om att det så sakteliga är på väg att ebba ut.

Sams pappa bor i regionen Southern Highlands, ca 2 timmars bilresa söderut från oss. Här sjunker temperaturen med närmare 10 grader jämfört med centrala Sydney och här sätter byborna på sig RM Williams-boots istället för flip-flops. Kossor står idisslande på gröna kullar. Hästar betar i väl tilltagna hagar. Rovfåglar svävar högt ovanför trädtopparna. Här får vi riktig avkoppling och barnen fullkomligt älskar att få vara där på landet, mitt bland djuren. Emmy och William tjivas om vem som ska mata hönsen mest och vem som ska rida på hästen Harry först. Ljud, ljus och dofter där på Sams pappas gård påminner mig om mina barndoms somrar som tillbringades på Åland. Men istället för skogsmöss ser jag possums. Istället för ekar ser jag gum trees. Istället för får ser jag alpackas.

Självklart har vi även hunnit med en del strandhäng. Barnen börjar bli riktigt vattenvana och orädda vilket är fantastiskt att se men samtidigt gäller det att finna en bra balans där. Vågorna och strömmarna kan vara extremt starka här och det gäller att ha respekt. Stränderna blir alltmer välbesökta ju mer våren övergår i sommar. Undrar just hur fulla de kommer vara när turistsäsongen kickar igång på allvar. Har dock en känsla att turisterna föredrar Bondi och Manly framför vårt kära Balmoral. 

Sand mellan tårna

Klimatet är nog trots allt huvudskälet till att vi flyttade hit. Sedan en vecka tillbaka har vi rejäl sommarvärme här i Sydney. Idag visade termometern på 33 grader. Flera dagar denna vecka har tillbringats på närliggande Balmoral beach som är en perfekt strand för barn. Eftersom detta är en skyddad hamnstrand finns här inga höga vågor á la Bondi och Manly beach. Jag och barnen har badat en massa. Vattentemperaturen taktar runt 18 grader, vilket med svenska mått mätt är badbart medan australiensarna knappt doppar tårna. "The water is absolutely freeeeezing", var det flera som tjöt vid vattenbrynet idag. Jag bara log.

Förra helgen tillbringade vi hos svärmor uppe i Killcare. Denna gång slapp vi uppleva klaustrofobi. Eftersom vädret var strålande fick vi istället njuta av strandliv. Killcare beach är aningen mer "surfig" och ena dagen var vågorna så pass skummande höga att jag inte ens gick i.

Idag har jag och William fått kvalitetstid tillsammans medan Emmy tjoat omkring på dagis. Vilket privilegium det är trots allt att under dessa månader (i väntan på jobb och visum) ha möjlighet att utforska dagarna tillsammans med mina barn. Visst finns där dagar då jag upplever en enorm frustration och irritation över min livssituation och finner det väldigt utmanande att sysselsätta Emmy och William. Dessa dagar börjar dock bli allt färre. Istället börjar jag alltmer ge mig hän och njuter av att få vara med mina barn. Mitt bankkonto må vara aningen sinande men min minnesbank fylls dagligdags på till bredden.

I veckan träffade jag ytterligare en rekryterare. Jag ser varje möte som bra erfarenhet men hyser ingen större tilltro till att mina möten med dessa konsulter i slutändan leder till ett jobb. De två "riktiga" jobbintervjuer jag varit på har jag sökt och tagit mig till på egen hand. Men det gäller trots allt att öppna så många dörrar som möjligt. Nästa vecka bör jag veta om jag tagit mig vidare till intervjurunda två hos det världsledande företaget jag träffade härom veckan. Håll er tummar.

Sydney Opera House är ju en av världens mest ikoniska byggnader. Dess (danska) arkitektur och vita (svenska) kakelplattor tillhör världens mest fotograferade. Sydney Opera House erbjuder även konserter, teateruppsättningar och diverse andra mångfacetterade kulturella events. Sams moster hade kommit över 2st biljetter till en av de föreställningar som går där nu - pjäsen Australia Day - och bjöd med mig. Jag blev så glad. Föreställningen var riktigt underhållande, tänkvärd och igenkänningsfaktorn hög. En bonus var att kunna ta ett glas bubbel i pausen och njuta av storslagen utsikt mot Sydney Harbour Bridge. http://www.sydneyoperahouse.com/whatson/australia_day.aspx

Skandinavisk design står högt i kurs här i Australien. Det stilrena och avskalade utgör en välkommen kontrast till plastiga flip-flop-tofflor, hajtandshalsband och överdimensionerade TV-fåtöljer i burgundifärgat konstskinn. Högst rankas allt danskt men även svensk design står högt i kurs här. Ofta ser jag svenska varumärken fladdra förbi när jag bläddrar i mode- och inredningsmagasin - Acne, Whyred, Snö, UrbanEars... I närområdet här finns butiken Nordic Fusion http://nordicfusion.com.au/ som säljer skandinavisk inredning och mode. Anledningen till att jag titt som tätt beger mig dit är dock inte för att köpa en Marimekko-ljuslykta utan för att köpa på mig svenska gotter såsom Turkisk Pepar, Bilar och flädersaft.

Jag fullkomligt älskar Skype (tack Zennström)! Imorse kunde jag skajpa med mina fina, vinfryntliga vänner som hade middag därhemma i Stockholm. De skålade i vin (kl.23 svensk tid) medan jag skålade i vatten (kl.7 Aussie tid). Måste erkänna jag hellre varit där i egen hög person men Skype är ett grymt bra alternativ!

Stort sett varje vecka skajpar Emmy och William med mormor och morfar i Sverige och jag med min syster och hennes lille son - min systerson. Han föddes ju i juni när vi var på besök och sedan första gången jag höll honom i mina armar har han inrutat en stor bit av mitt hjärta. Det är så fantastiskt att kunna följa hans utveckling även så här från andra sidan jorden. Under våra första stapplande Skype-sessioner låg han mest som ett litet lealöst knyte i mammas famn men nu sitter han upp i mammas knä och tittar storögt och frågande på moster som babblar där på skärmen. Nu återstår endast 2.5 månader tills att jag får hålla honom i mina armar igen. Längtar.